lördag 3 november 2012

Vissa dagar....

Skulle man ligga kvar i sängen.
Bara dra upp täcket över huvudet igen och somna om.
Idag var en sån dag, för flera av oss.

Vi skulle gjort Vänerpremiär i morgon var det meningen. Jag skulle gasta Bengt Norman och brorsan skulle följa med en annan båt.
Men så blev det inte, inte för nån av oss.
Bengt var nere till hamnen och skulle plocka upp båten och upptäcker att nån brutit loss tanklocket och slangat ur bensinen.
Fattar inte varför inte saker kan få vara ifred?
När det här skett är inte helt säkert och med tanke på allt regnande som varit måste antagligen tanken tömmas och göras ren innan man vågar sig på en tur till Vänern.
Klokt beslut av Bengt tycker jag.

Mattias skulle åka med en riktigt hemlig jäkel, vi kallar honom X.
X skulle förbereda idag, bl.a. genom att sätta vinterdäck på trailern.
När X sedan ska åka till macken för att kolla lufttrycket i däcken ser han i backspegeln hur ena hjulet wobblar. Han ska precis stanna till när hjulet plötsligt hoppar av.
Kassa hjulbult, förstörd skärm och förstörd baklykta.....Ibland är det inte roligt.
Ingen Vänertur där heller.

Själv skulle jag ägna dagen åt pelagiskt prickskytte hade jag tänkt.
När jag kommer till sjön möts jag av ett väldigt högt vattenstånd som gör rampen otrevligt långgrund.
Knuffar ut båten i vattnet och kliver i, tappar balansen och lyckas sätta knät på mitt favoritspö.
Mitt dyyyra favoritspö.
Givetvis går det av. 95 kilo Svensson är ingen lek. Inte ens för ett kvalitéspö.
Men jag åker ut ändå. Har alltid två spön med mig och fiska ska jag göra!
Ser ganska snart ett skapligt eko men fisken bara knuffar till jiggen. Ser ännu ett eko som faktiskt nappar men det är givetvis en gröning. Typiskt.
Sen ser jag inte ett enda eko till!
Kör i ett par timmar men inte en träff.
Tröttnar och bottendunkar lite istället och det ger 7 gösar och ytterligare en gädda men inget av storlek.
Mörkret kommer fort nu, speciellt en så här gråmulen dag och det börjar bli dags att bege sig hemåt.
Alldeles nedanför rampen går det en bro och på andra sidan bron blir det en liten damm innan en kraftstation.
När jag svänger in mot rampen tar motorn i botten och jag fäller snabbt upp den.
Men innan jag hunnit få ner elmotorn för att knuffa mig inåt de sista metrarna har strömmen tagit tag i båten och fört ut den mitt i fåran.
Luckorna på kraftstationen är vidöppna och det är rejält strömt i vattnet.
Fäller ner elmotorn men känner hur den slår i botten och låser den därför så propellern viftar strax under vattenytan.
Ger fullt med Minn Kota 55:an men det räcker inte!
Vips så står jag mitt i dammen....
Vad gör jag nu?
Inga åror, inte ens en paddel och alldeles för grunt för att fälla ner bensinmotorn.
Men här är strömmen lugnare och sakta men säkert närmar jag mig bron igen. Under denna ställer jag mig på toften och når bron så jag kan knuffa mig inåt ena kanten.
Hoppar i land och knyter fast båten. I båten igen och stänger av elmotorn som frenetiskt har viftat i vattenytan under tiden.
Nu börjar ett mödosamt arbete: Jag balanserar på de hala sprängstenarna som ligger utmed stranden och försöker dra båten mot rampen.
Strömmen är ursinnigt stark och vill helst dra båten åt andra hållet.
Här och var hänger träd över vattnet som jag försöker klättra över grenarna på, samtidigt som repet tråcklas genom dom. Strömmen drar, båten fastnar mot stenar hela tiden och grenarna gör allt för att hindra mig.
Plötsligt ser jag mitt ekolod hänga i en av grenarna.
Det står löst i den här båten, fastskruvad endast i en brädbit.
Den har lyckats trassla in sig i givarkabeln och när jag rycker till i repet far grenen uppåt och tar med sig ekolodet!
Åter igen får jag knyta fast båten och klättra upp i den för att rädda mitt stackars ekolod.
Nu har det hunnit bli becksvart ute och jag är rejält trött och grinig.
Rent ut sagt fly förbannad.
Resolut hoppar jag ner i vattnet. 6,4 grader är nästan badtemperatur för en viking.....
Vadar med vatten upp till låren. Men nu går det lättare att få med sig båten eftersom den inte fastnar i varenda sten längre och jag slipper grenarna.
Jag är totalt slut när båten väl står fastspänd på trailern. Har nästan blodsmak i munnen och ingen känsel i benen.
Fy fan va kul det är att fiska!
Men propellrarna verkar ha klarat sig bra. Båten har några repor utmed ena sidan men inget som inte går att fixa.
Faktiskt tur att jag hade Crescenten idag. Plast är lättare att fixa till.
Hade jag haft Quintrexen hade väl den sett ut som en folkracebil.
Å känseln i benen är tillbaka.
Men nog hade det varit bättre för oss om vi inte gått upp i morse....
Tjipp//Micke





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar