söndag 29 november 2020

Crescent Sniper - Del 2

Bygget fortskrider och efter beslutet om att göra hela bygget i glasfiber uppstod problemet med hur detta skulle göras på ett enkelt sätt.
Man behöver ju någonting att plasta emot men att tillverka riktiga formar för någonting som bara skulle användas en enda gång blir både dyrt och krångligt.
Men jag löste det genom att bygga tillfälliga formar i plyfa. Ungefär som att man först bygger upp inredningen och sen plastar fast allt. Fast tvärtom....
Det var alltså insidan av plyfan jag skulle plasta emot och sedan skulle plyfan brytas bort och kasseras.

Inredningen börjar ta form.
Skivor/mallar för att få en plan durk och stuvutrymme under durken i mitten av båten. Även motorbrunn/aktertoft börjar ta form.

Kastdäcket måttas in och som ni ser har jag valt ett lågt kastdäck.
Kravet var att två stycken batterier skulle få plats under kastdäcket och jag utgick från den höjden. I en sådan här liten båt kan det annars bli lite vingligt med ett högt kastdäck och den höga tyngdpunkt det innebär.
Dessutom byggs kastdäcket upp som en ram och kan enkelt höjas med en lös ovandel senare.

Det blir ganska många skivor med inredningsdetaljer som går åt i ett sånt här bygge.
Plyfaskivor kapades till som mallar och plastades sedan. Men det går inte att plasta direkt mot en träskiva då det inte går att bryta bort den sedan. 
En riktig form är ju lackerad och väldigt välvaxad innan en laminering påbörjas. Något man inte kostar på när man bygger så här.
Lösningen är att tejpa plyfaskivan med vanlig packtejp som är tillräckligt glatt för att glasfiberlaminatet sedan ska släppa. Varenda skarv i tejpen kommer att synas på det färdiga resultatet så lite finspackling behövs men väldigt mycket mindre än om man skulle bygga som vanligt. 
Man får dock se upp med den värmeutveckling som blir när glasfibern härdar. Har man otur skrynklar sig tejpen vilket syns tydligt på det färdiga resultatet. Silvertejp funkar bättre här då den inte skrynklar sig lika lätt men är givetvis dyrare. 
Ett annat sätt och som jag använde flera gånger är att göra ett ganska tunt laminat till att börja med, runt 1.5 - 2 mm. Ju mindre lager man plastar åt gången ju mindre värmeutveckling. När det härdat och passats in på sitt rätta ställe har jag plastat allt med så många lager jag velat ha samtidigt som själva inplastningen i båten skett. 
Är det däremot en bärande och viktig del i båten har jag plastat alla lager på en gång då laminatet alltid blir bättre.
 
Kastdäckets ram under uppbyggnad.
Flera tunnare skivor har laminerats och passas ihop innan allt plastas fast samtidigt som skivornas slutgiltiga tjocklek uppnås. 
Det blir ett större fack för batterierna i mitten och två mindre utmed sidorna. 
Frigolitbitarna på bilden sitter som distanser under tiden. Detta för att jag sedan har cellplast som flytmedel inbyggda i ramen. Utrymmet framför kastdäcket och mot fören har också fyllts med cellplast.

Ett lock har tillverkats över kastdäckets ram som plastas fast.
Bredden på ramens väggar är satt efter tjockleken 50 mm på cellplasten. Samtidigt blir det stabilt för luckorna med breda väggar, även om det givetvis tar på stuvfackens innerstorlek.
Hade jag gjort om det här bygget idag hade jag nog inte byggt kastdäcket så här då konstruktionen blev väl så omständig och tidskrävande att göra. Däremot blev fören på båten väldigt förstärkt mot hur den var byggd original. 

Nu kan man i alla fall börja ana hur båten kommer se ut invändigt.
Rejäla balkar har tillverkats till durken som kommer bli helt plan. Tanken var från början att ha en lucka i durken för att förvara håv och dylikt i.
Det har sedan visat sig inte fungera så bra då luckan blev för stor för att kunna öppnas på ett bra sätt då stolarna blev monterade i båten. Det går självklart att göra en mindre lucka i framtiden så vi får se vad jag hittar på. 

Tjipp//Micke

onsdag 25 november 2020

Crescent Sniper - Båtbygget som spårade ur. Del 1

Det här är historien om ett båtbygge - som spårade ur.
Men vi börjar från början och får ta oss tillbaka till 2012.

Crescent Sniper, båten som egentligen inte finns.


2012 köptes en Crescent 415 vilken jag fiskade med en säsong. Det var redan då bestämt att båten        skulle byggas om men jag ville först fiska in den och känna efter hur jag ville den skulle se ut. Mer stuvutrymmen än de två som fanns från början var ett av önskemålen. Detta skulle också bli en båt som främst skulle byggas för pelagiskt prickskytte efter gös. En metod som jag satsade hårt på de här åren.                
Modellnamnet 415 hade de tidiga båtarna avsedda för rorkult. Det senare namnet 425 är egentligen mest känt och modellnamnen har varit olika genom åren beroende på vilken inredning båtarna haft.                Ytterskrovet har däremot alltid varit detsamma förutom höjd på akterspegel och reling eller inte och det är en av anledningarna till att dessa båtar blivit så populära. Det här är nämligen ett väldigt bra skrov som har bra sjöegenskaper trots sin lilla storlek.                                                                                        


En fullständig rensning av båtens innanmäte började. Inredning och durk består av plywood som kärnmaterial vilket sedan plastats på utsidan. Men undersidan på plyfan är inte behandlad alls vilket till slut gör att plyfan suger vatten och ruttnar. 
En titt på undersidan av mittoften avslöjar också att de använde lite allt möjligt när de byggde båtar på det glada 70-talet :-) 
Däremot var flytkuddarna inuti tofterna förvånansvärt torra även om de var missfärgade och såg allt annat än trevliga ut.                                                                                   

Båten  helt urkapad och rensad.

Nu var det äntligen dags att börja bygget!
Det vanligaste sättet att bygga om dessa gamla båtar är att bygga upp inredningen av plywood och sedan plasta allt utvändigt. Och gärna antingen måla eller plasta undersidorna så att trät står emot fukten. Det var även så jag hade tänkt göra och så jag gjort på några tidigare byggen.

Men om man ska vara riktigt ärlig brukar finishen bli sådär. Ytan på ett plastlaminat blir väldigt knottrig, även om man målar med topcoat eller annan liknande tjock färg. Egentligen spelar det inte så stor roll men jag blev sugen på att testa ett nytt byggsätt.
Och det var här mitt båtbygge spårade ur......

Jag bestämde mig för att försöka göra hela bygget i enbart glasfiber. Inget inplastat trä förutom i akterspegeln för att få nödvändig styrka för en tung motor.
Och den skulle byggas som en aluminiumbåt. Med enbart stommar och balkar fastplastade, resten av inredningen skulle vara skruvad eller nitad på plats.
Jag bestämde mig också för att den här båten skulle få ta tid. Och kanske aldrig bli klar eftersom allt egentligen varit ett enda stort experiment som har många misslyckade försök bakom sig.
Lokalen jag använt har heller ingen ordentlig uppvärmning så bygget har stått still vintertid trots att det är då man har mest tid över. 

Men att det skulle ta hela 8 år innan den var klar hade jag väl kanske inte tänkt....

Häng med vidare i del 2 så ska jag försöka beskriva hur jag byggt min Crescent Sniper!

Tjipp//Micke


söndag 8 november 2020

Hemliga vatten

Mitt lilla projekt med att jaga storabborre på okända vatten fortsätter. Och idag fick jag med mig ena brodern Marcus ut i båten. Målet för dagen var återigen en helt ny sjö för oss.

Kallraset i natt betydde minusgrader på morgonen och en dimma som låg tät över sjön i stort sett hela dagen. Med andra ord: Ett riktigt höstrusk.

                                  

Första fisken blev en pigg gädda.

Inte målfisken eftersom det är abborrar och helst stora abborrar vi vill finna.
Men lillebror var lika nöjd ändå.....

Det blir mycket båtåkande och ekolodstittande på nya vatten men vi hade bestämt oss att bara kolla över en mindre del idag. Vilket var klokt, det fanns att titta på om man säger så.
Sjön är enormt kuperad med grynnor som blev "kaffet i halsen - tvärnit" på måånga ställen. Mängden eventuella hotspots imponerade med tanke på att det ändå var en liten del vi utforskade.

Abborrarna var dock tröga. Tryckte hårt bottennära på 15 meters djup i det 6-gradiga vattnet.

Plötsligt kommer vi in över ett område där betesfisk tryckts ihop och abborrarna var lite i stöten.
En kortare jaktrush gav några fina borrar med denna 43:a på topp. Smällfet och med den vackert orangefärgade buken som kräftätare får.

Det här är en sjö som vi garanterat kommer utforska mer.
Bara att få en 43:a lovar gott och när man dessutom finner den en trög dag med få landade fiskar i båten, lovar det ännu mer!

Tjipp//Micke