tisdag 30 augusti 2011

Terapi-pyssel

Jag är sjuk.....
Alltså inte bara i huvudet utan på riktigt.
Förkylningen som envist förföljt mig i över en vecka slog ut mig som en rak höger från Mike Tyson igår.
Jag kontrar med slemlösande och febernedsättande mirakelmedel men inget hjälper. Tar nog till spriten snart....
Men igår kom en ljusglimt i mörkret!

Nya numret av "Predator" låg i postlådan, fullsmäckad med intressanta artiklar.
Dropshot efter gös och abborre, flötestrolling med paravaner och massvis med bra tips och annat läsvärt. Kul att se en helbild på Ove Eriksson oxå med en stöddig gädda i famnen.
Men jag måste säga att skribenterna i denna ypperliga tidning verkligen vet hur man gör.....
Att ställa till det för oss läsare alltså.
Sida efter sida visar de oss den ena revolutionerande metoden efter den andra. Fiskarna blir bara större och större och fler och fler.
Tro fan att man blir fiskesugen!
Genast börjar man planera för kommande stordåd. Kommande turer där nya metoder och ny teknik ska testas. Surfar på nätet, slukar kunskaper och tips och slutligen....Köper nytt.
Det är där det brukar sluta.
Alla duktiga personer man läser om, de som alltid lyckas. De använder aldrig samma utrustning som man själv gör.
Det är konstigt.....Hur mycket saker man än har är det aldrig "rätt" grejer!
Nån som känner igen det?
Det brukar alltid sluta med att man köper nåt nytt.
Många gånger i onödan men samtidigt är det kul med nya saker.
De där skribenterna....De kan verkligen ställa till det.

Själv blev jag inspirerad att testa Dropshot fisket ännu mer.
Det har inte gått bra de få gångerna jag gjort det men lite övning kanske kan ge färdighet.
Så det blev till att knyta lite nya tackel.
Bra terapiarbete när förkylningen sätter stopp för allt annat.


Såhär förvarar jag mina tackel och stingertafsar.
De rullas upp på bitar av rörisolering och nålas fast med knappnålar. Burken är köpt på Jysk för nån tia och är egentligen avsedd för mjöl, socker och liknande bjäfs.
I vintras hade jag mina ismete-tackel så här och det funkade bra.


Kroken för själva Dropshot-betet knyts fast på tafsen med en palomarknut. Linänden som går nedåt förs igenom kroköglan ännu en gång och dras till. Nu står kroken rakt ut.
Kör man med större jiggar så är en extra trekrok (en stinger) att föredra. Många snarar fast tafsen till denna under den stora krokens hulling.
Nackdelen med detta är att den extra kroken måste tas bort varje gång man ska byta jigg.
Jag tycker det är enklare att snara fast stinger-tafsen genom den stora krokens ögla. Då kan den sitta kvar hela tiden.
Sätt på en jigg, snurra den extra krokens tafs några varv under den stora krokens hulling. Tryck sen ner varven mot jiggen. Då låser du fast jiggen samtidigt som du justerar stinger-tafsens längd med antal varv tills den blir lagom.
Det här är troligtvis inte "rätt" men det fungerar!


Här är ett experiment som ska testas!
Ska köra det här tacklet mer som vanligt vertikalt efter botten än Dropshot.
Under upphängar-kroken sitter det en stoppknut, en gummipärla, tre kulsänken, ännu en gummipärla och slutligen en stoppknut till.
Gummipärlorna är enbart till för att skydda stoppknutarna.
Tanken är att sänkena ska slås och släpas i botten. Stoppknutarna ska sitta en bit ifrån varandra så att sänkena kan vandra en bit upp och ner. Min förhoppning är då att de ska slå i varandra och bli som en typ av rasselkulor.
Det finns även rasselkulor att köpa men jag vill testa det här först.
Till sist, ett litet tips:
När ni knyter fast en lina mot en krok, få inte en hostattack då.
Det gör ont i läppen!
Tjipp//Micke






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar