Äntligen båtpremiär!

Premiärer är alltid spännande.
Speciellt båtpremiärer. Man vet inte om motorn ska starta, om elektroniken ska hoppa igång eller om båten ska sjunka.....
Man vet heller inte vad man glömt kvar hemma. Det märker man oftast inte förrän det är alldeles för sent.

Men den här premiären gick bra, nästan oförskämt bra.
På femte draget rapade min gamla Mariner till, sög i sig minst en liter dyrbar bensin och hostade igång i ett "väldoftande" och stort moln tvåtaktsrök.
Ekoloden startade utan problem och jag hade inte ens glömt några jigglådor hemma. Helt otroligt!

Det var också premiär för något annat.
Med i båten var nämligen Christoffer, en fd arbetskamrat som ville ha en lektion i ämnet vertikalfiske.
Premiär för en ny vertikalfiskare alltså som tidigare aldrig fått gös och premiär för mig som lärare/guide eller vad det nu kan kallas.
Gissa om förväntningarna vilade tungt på mina axlar.....

Började med ett supersäkert ställe. En plats på sjön där det garanterat alltid står mindre gösar efter botten som bara väntar på att få en jigg i huvudet.
Men det var tomt.....Platsen med 100% nappgaranti var tom.
Det var även nästa....Och nästa. Ajajaj.

Ny taktik. Intalade honom att dunka gös efter botten kan vem som helst göra. Men prickskytte det är nåt annat det!
Vi styrde ut mot djupare vatten och nu hade jag en salig tur.
Första ekot vi såg fick jag in en kanonträff på. Släppet satt perfekt och en mindre gös hälsade på i båten.

Spöslavar kallas ofta gästerna i en trollingbåt.
Men i en vertikalbåt får de helt enkelt vara "göshållare". Christoffer fick den tveksamma äran att posera med min fisk inför kameran. Men han ser nöjd ut ändå.

Nästa eko var Christoffers.
Efter den första gösen var han spänd som en fjäder, satt nästan som på nålar. Men det var extremt långt mellan ekona. Sjön blev nästan invallad av tvåtaktsrök i jakten på nästa fisk.

Och han blev gång på gång varse om prickskyttets små vedermödor i form av undflyende fiskar och ekon som bara stiger långsamt för att inspektera jiggen utan att hugga. Frustrationen blev ganska påtaglig och bara för att "känna lite" på dom, var nästa eko mitt.

Vilket kanske inte var så snällt....
Kanonsläpp igen, kanonhugg och tunga gungningar i spöt innan en 6-kilos motvilligt fick bli fotomodell. Längden var 85 cm.

Dags för Christoffer igen.
Fick ett hugg ganska kort efter......Gädda. En liten elak sak som gjorde allt för att bita oss.
Men nu fick han iaf drilla fisk och känna på sitt nya spö. Ett spö som ställde till det vid ett par tillfällen. Det var alldeles för mjukt en sån här dag när gösarna bara håller jiggen i munnen utan att bita till ordentligt. Det behövs ett spö med lite mer ryggrad för att orka flytta jiggen och därmed kroka fisken.

Men till slut ordnade det upp sig :-)
Han fick låna mitt spö, en hektisk jakt efter ett nytt eko och denna gång ett mothugg som heter duga.
Christoffers första gös var ett faktum!
"Läraren" kunde andas ut och en elev kvittrade nöjt som en kanariefågel i båten.

Mission completed!
Ibland har man tur.....

Tjipp//Micke