Söndag och äntligen dags för ismete igen.
Vår jakt på gångbara isar har gått sådär så vi beslutade oss för att ta en fegis: Fiska på samma vatten som det samtidigt tävlades i pimpelfiske på. Det betyder att isen är kollad i förväg och att farliga områden risats av.
Mycket behändigt!
Järngänget samlat innan avgång.
Ja förutom Ånkar då som tog en sovmorgon och kom ut lite senare....
Ingen av oss hade ismetat här förut men förväntningarna var som vanligt stoora.
Men ni vet hur det är, ibland (eller ganska ofta) blir det inte riktigt som man tänkt sig.
Alla drillade fisk. Men de stora gäddorna, gösarna och abborrarna som vi egentligen var ute efter ville inte vara med.
Och för andra helgen i rad lyckades jag med "bedriften" att lyckas få flest snipor. Suck....
Tror banne mig att de var ännu mindre och ännu argare än förra helgen också....
Så vad gör man då när det är långt mellan nappen.
När de stora firrarna uteblir och förväntningarna landar pladask som en måsskit på isen. När verkligheten kommer ikapp och man hamnar i ett koma-liknande tillstånd.
Jo här nedan följer några ovärderliga tips. Följer ni dessa råd kan jag garantera att ni får det mycket roligare på era (sämre) fisketurer.
Man kan pimpla abborre under tiden!
Ånkar hade turligt nog med sig lite pimpelgrejor och lyckades bryta upp ett par fina borrar med hjälp av balansare.
Man kan ju sova!
Har man släpat mycket utrustning ett par kilometrar är det naturligt att man blir lite trött. Och en fångstmatta funkar ypperligt som säng för en hard core-fiskare.
Man kan ju alltid ta lite bilder!
Och har man lite dålig fantasi kan man fota det andra fotar. Funkar alltid.....
Dagen till ära fick mitt nya vidvinkelobjektiv invigas. Förstår inte varför jag inte köpt ett sånt tidigare. Det är ruskigt roligt med vidvinkel!
Man kan leka "Arga leken"!
Brorsan är ruggigt bra på det. Förlorar aldrig......
Man kan leta busar i polarens näsa!
Här är det en klar fördel om man är nära vänner. En sådan situation kan annars lätt missförstås.
Sista tipset: Man kan ju alltid äta!
Kalla det tröstätande eller vad ni vill men mat är viktigt. Och trevligt. Och gott.
Det är ingen risk att någon utav oss blir drabbade av anorexia i alla fall.
Ånkar beklagade sig över att det alltid är han som får stå modell på alla ätbilder. Speciellt den från förra helgen där han råkade missa munnen litegrann.
-Jag sölar aldrig sådär normalt sett! förkunnade han så det ekade över hela sjön.
Nehej......
Tjipp//Micke
måndag 1 februari 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar