Ett vansinnigt blött avsked

Lördagens ismetepass var egentligen ren idioti.
Men eftersom allas vår vän Alexander Pollack kommer missa resten av ismetesäsongen p.g.a jobb utomlands, ville vi ge honom en riktigt minnesvärd avslutning.
Minnesvärd som i att han skulle få drilla stor fisk alltså.

Inte minnesvärd som i att vi blev totalt dyngsura och att fisket var i det närmaste katastrof.
Regnet hamrade på oss i stort sett hela dagen. Allt blev blött, inklusive mitt objektiv så bilderna blev....speciella.
Vattnet ovanpå isen var decimeterhögt på sina ställen och våra borrade hål svarvades upp till nästan dubbelt så stora under dagen.
Sen kom blåsten som kronan på verket och såg till att vi verkligen frös ordentligt.  Det gick till och med svallvågor på isen!

Vårt lilla mobboffer Ånkar märkte inte att vi satte en pingla på jackan.
Han ryckte till varje gång det pinglade och hade blykoll på spöna, både sina och våra. Sprang omkring som en ekorre med spasmer på isen och försökte lista ut vart ljudet kom ifrån.
När vi sen avslöjades kopplade han av helt istället. Så pass att han inte ens märkte när det nappade på hans spön.

Vi hade valt en av våra hemmasjöar denna gång. En av våra gössjöar.
Isen var skaplig men det var landlöst så det fick bli en något längre promenad än annars för att komma ut till det giftiga stället. En plats som tidigare år levererat ett antal fina gösar.
Väl där pekade vi ut precis i vilken riktning Pollack skulle borra sina hål. Han skulle minsann få avsluta årets ismete med en praktgös!

Men vad hjälper det att ha sina spön på exakt rätt ställe när brorsan sätter sina i en rad bredvid?
Pollack fick agera "landningsslav" åt Mattias hela dagen. Ja det fick vi väl alla göra.
Brorsan var nämligen i högform och den ena gäddsnipan efter den andra fick hälsa på oss.
Så med ett visst självbelåtet flin kan jag nu bara konstatera att det nedvärderande namnet "Snipkungen" numer tillhör den mer rättmätige ägaren......:-)

"Snipkungen" i sitt esse!
Mattias special-super-duper-one of a kind-ismete-landningsmatta fungerar ypperligt.
Och tack vare hans något överraskande färdigheter med nål och tråd, har numer även jag och Pollack ett varsin ex. Det tackar vi för :-)

Det blev inga gösar denna gång.
Ingen bamsig guldglänsande skönhet som får Pollack att längta hem till den svenska vintern.
Inga tunga, djupt sugande bugningar i de korta spöna. Ingen nervös drillning och inga glädjetjut när de karaktäristiska gällocken dyker upp i hålet. Ingenting.
De få som var framme nöjde sig med att punktera mörtarna innan de drog vidare. Vi hann inte ens känna på dom.

Så med en bild av Ånkar, vår egen Charlie Chaplin, får vi tacka för denna gång.
Kanske också för denna väldigt korta säsong?
Det tog bra på isen under lördagen och med mildväder framför oss är det högst osäkert om vi faktiskt lyckas komma ut något mer i vinter.

Men givetvis ska vi inte ge upp hoppet än!
Tjipp//Micke