Helgens bravader!

Ismete i ett väder av sällan skådat slag.
- 11 grader på morgonen men en strålande sol och avsaknad av vind gjorde att vårkänslorna infann sig samtidigt som tempen steg över på plussidan.

Fisket lades på ett lite mindre vatten som innehåller gott om gädda och även ett skapligt gösbestånd. Dessutom kan abborrarna bli riktigt storvuxna här. Men sjön är tämligen okänd vad gäller ismete för oss. Så vi spred spöna duktigt för att täcka in allt från grunt till djupare vatten där mörtarna fick simma både ytligt och djupt.

Men varken gösen eller de större borrarna var på hugget, eller så var vi på fel plats.
Gäddorna var väl inte heller direkt huggvilliga om vi ska vara ärliga. Visst nappade en och annan men huggen var försiktiga och gäddorna stod kvar rakt under hålet utan att ta nämnvärt med lina. Smög man inte försiktigt fram till hålet blev de skärrade och spottade mörten direkt.

När till och med snöret till ismetepulkan börjar sjunka ner av sin egen vikt vet man att dagsmejan är igång.

Framåt dagen blev väl aktiviteten i campen sådär....
Med magen full av Gåårds supergoda hamburgare, en skönt värmande sol och en låg huggfrekvens så föll faktiskt intresset för ismetet bort litegrann.

Det här är definitivt ingen snipa enligt Ånkar.
Faktiskt på gränsen till en plussare!
Nja nu är det ju såhär att eftersom Ånkar är så förtvivlat liten ser alla gäddor stora ut i hans famn.....

Det var allt för den här gången!
Ismetet går mot slutet för vår del men troligtvis blir det nåt pass till innan båtarna skjutsas i.

På återseende!

Tjipp//Micke

Man får nog börja pimpla istället....

Ismete i strålande väder!
Solen värmde så man blev alldeles svettig på ryggen. Det är inte ofta, fick nästan lite vårkänslor :-)
Målet idag var gös och stor abborre. Spöna sattes både på ett grundflak, i branten utåt och pelagiskt över det djupare vattnet utanför.

Men timmarna gick utan att nåt hände.
Spön flyttades, djupen ändrades och diverse "hemliga" knep togs till. Men mörtarna förblev i stort sett orörda.

De obligatoriska gäddsniporna var inte ens riktigt i farten.
De få som var i vårt område nappade ytterst försiktigt. Måste va nåt fel på mörtarna.....

Vi fiskade ihop med "Mästerpimplaren" Perra Olsson och sonen Jimmy idag.

Och Perra lyckades få en gös på vertikalpirk.
Vart är världen på väg.....Nu föredrar tydligen gösarna maggot framför mumsiga mörtar.....
Efter några skapliga matabborrar och ett par mörtar, allt i samma hål, klappade det på ordentligt.

Och upp kom vår andra målfisk för dagen, storabborren.
Jaha, vertikalpirk och maggot ska man tydligen fiska med.
Våra mörtar och våra balansare som vi febrilt försökte locka med ratades totalt.

Skickar man efter kanonfina grejer från Fox och knyter perfekta ismete-tackel har man faktiskt rätt att bli förbannad när elaka gäddsnipor biter av linorna.
Det var tur att han köpte mycket grejer.....

Det var allt från oss för den här gången.
Bara bita ihop, klara av en arbetsvecka och sedan köra på för fullt igen.

Tack o hej!

Tjipp//Micke

Ismetetackel

Jag har letat lite efter någon form av skydd till knutarna på ismetetacklen och jag fastnade för lite gummigodis från Fox Rage som verkade vara det jag var ute efter.

Jag skickade efter lite blandat småplock för att testa mej fram och jag blev speciellt glad över dessa Trace crimp covers som är ett taperat gummirör som var trevligt att jobba med, bara att klippa av i lämplig längd, lite synd dock att det inte finns i olika skorlekar.

Så ser överföringen mellan huvudlina till tackel ut, en knot buffer bead i lekandet från huvudlinan som även skyddar toppöglan ifall man vevar upp lite för långt,,,som har hänt någon gång ;)
Tacklet tycker jag blev riktigt snyggt och knutarna är väl skyddade mot vassa iskanter!

Det fins även ett skydd som heter Treble hook sleeve som man trär på skaftet till trekrokarna för att skydda linan om man kör med dubbla trekrok.
Jag tyckte det blev lite väl synligt så jag undrar om inte gösen skyggar för detta, för gäddan däremot så ska det nog funka bra, jag får väl provfiska mej fram och se! huvudsaken är att mina kutar mellan huvudlina och tackel är skyddade för det var ju det som var meningen :)

//Mvh Mattias

Ett vansinnigt blött avsked

Lördagens ismetepass var egentligen ren idioti.
Men eftersom allas vår vän Alexander Pollack kommer missa resten av ismetesäsongen p.g.a jobb utomlands, ville vi ge honom en riktigt minnesvärd avslutning.
Minnesvärd som i att han skulle få drilla stor fisk alltså.

Inte minnesvärd som i att vi blev totalt dyngsura och att fisket var i det närmaste katastrof.
Regnet hamrade på oss i stort sett hela dagen. Allt blev blött, inklusive mitt objektiv så bilderna blev....speciella.
Vattnet ovanpå isen var decimeterhögt på sina ställen och våra borrade hål svarvades upp till nästan dubbelt så stora under dagen.
Sen kom blåsten som kronan på verket och såg till att vi verkligen frös ordentligt.  Det gick till och med svallvågor på isen!

Vårt lilla mobboffer Ånkar märkte inte att vi satte en pingla på jackan.
Han ryckte till varje gång det pinglade och hade blykoll på spöna, både sina och våra. Sprang omkring som en ekorre med spasmer på isen och försökte lista ut vart ljudet kom ifrån.
När vi sen avslöjades kopplade han av helt istället. Så pass att han inte ens märkte när det nappade på hans spön.

Vi hade valt en av våra hemmasjöar denna gång. En av våra gössjöar.
Isen var skaplig men det var landlöst så det fick bli en något längre promenad än annars för att komma ut till det giftiga stället. En plats som tidigare år levererat ett antal fina gösar.
Väl där pekade vi ut precis i vilken riktning Pollack skulle borra sina hål. Han skulle minsann få avsluta årets ismete med en praktgös!

Men vad hjälper det att ha sina spön på exakt rätt ställe när brorsan sätter sina i en rad bredvid?
Pollack fick agera "landningsslav" åt Mattias hela dagen. Ja det fick vi väl alla göra.
Brorsan var nämligen i högform och den ena gäddsnipan efter den andra fick hälsa på oss.
Så med ett visst självbelåtet flin kan jag nu bara konstatera att det nedvärderande namnet "Snipkungen" numer tillhör den mer rättmätige ägaren......:-)

"Snipkungen" i sitt esse!
Mattias special-super-duper-one of a kind-ismete-landningsmatta fungerar ypperligt.
Och tack vare hans något överraskande färdigheter med nål och tråd, har numer även jag och Pollack ett varsin ex. Det tackar vi för :-)

Det blev inga gösar denna gång.
Ingen bamsig guldglänsande skönhet som får Pollack att längta hem till den svenska vintern.
Inga tunga, djupt sugande bugningar i de korta spöna. Ingen nervös drillning och inga glädjetjut när de karaktäristiska gällocken dyker upp i hålet. Ingenting.
De få som var framme nöjde sig med att punktera mörtarna innan de drog vidare. Vi hann inte ens känna på dom.

Så med en bild av Ånkar, vår egen Charlie Chaplin, får vi tacka för denna gång.
Kanske också för denna väldigt korta säsong?
Det tog bra på isen under lördagen och med mildväder framför oss är det högst osäkert om vi faktiskt lyckas komma ut något mer i vinter.

Men givetvis ska vi inte ge upp hoppet än!
Tjipp//Micke

Vad gör man när det inte nappar?

Söndag och äntligen dags för ismete igen.
Vår jakt på gångbara isar har gått sådär så vi beslutade oss för att ta en fegis: Fiska på samma vatten som det samtidigt tävlades i pimpelfiske på. Det betyder att isen är kollad i förväg och att farliga områden risats av.
Mycket behändigt!

Järngänget samlat innan avgång.
Ja förutom Ånkar då som tog en sovmorgon och kom ut lite senare....

Ingen av oss hade ismetat här förut men förväntningarna var som vanligt stoora.
Men ni vet hur det är, ibland (eller ganska ofta) blir det inte riktigt som man tänkt sig.
Alla drillade fisk. Men de stora gäddorna, gösarna och abborrarna som vi egentligen var ute efter ville inte vara med.
Och för andra helgen i rad lyckades jag med "bedriften" att lyckas få flest snipor. Suck....
Tror banne mig att de var ännu mindre och ännu argare än förra helgen också....

Så vad gör man då när det är långt mellan nappen.
När de stora firrarna uteblir och förväntningarna landar pladask som en måsskit på isen. När verkligheten kommer ikapp och man hamnar i ett koma-liknande tillstånd.
Jo här nedan följer några ovärderliga tips. Följer ni dessa råd kan jag garantera att ni får det mycket roligare på era (sämre) fisketurer.

Man kan pimpla abborre under tiden!
Ånkar hade turligt nog med sig lite pimpelgrejor och lyckades bryta upp ett par fina borrar med hjälp av balansare.

Man kan ju sova!
Har man släpat mycket utrustning ett par kilometrar är det naturligt att man blir lite trött. Och en fångstmatta funkar ypperligt som säng för en hard core-fiskare.

Man kan ju alltid ta lite bilder!
Och har man lite dålig fantasi kan man fota det andra fotar. Funkar alltid.....
Dagen till ära fick mitt nya vidvinkelobjektiv invigas. Förstår inte varför jag inte köpt ett sånt tidigare. Det är ruskigt roligt med vidvinkel!

Man kan leka "Arga leken"!
Brorsan är ruggigt bra på det. Förlorar aldrig......

Man kan leta busar i polarens näsa!
Här är det en klar fördel om man är nära vänner. En sådan situation kan annars lätt missförstås.

Sista tipset: Man kan ju alltid äta!
Kalla det tröstätande eller vad ni vill men mat är viktigt. Och trevligt. Och gott.
Det är ingen risk att någon utav oss blir drabbade av anorexia i alla fall.

Ånkar beklagade sig över att det alltid är han som får stå modell på alla ätbilder. Speciellt den från förra helgen där han råkade missa munnen litegrann.
-Jag sölar aldrig sådär normalt sett! förkunnade han så det ekade över hela sjön.

Nehej......

Tjipp//Micke