Bärgning av snöskoter!

Vardagshjältar....Visst finns dom.
Och igår, när det var dags att bärga snöskotern vi lyckades hitta för ett par veckor sedan, blev detta väl bevisat.
Men för att lyckas få upp skotern till ytan behövdes en mycket bättre båt än min.....

Och bogserbåten "Borgvik" är en sådan mycket bättre båt.
Föreningen som håller liv i den gamla båten ställde upp direkt och fem man bemannade henne.
Vad var det jag sa? Vardagshjältar....

En något nervös skoterägare sitter i "djupa" tankar.....
Klockan var ca 15.30 när vi kastade loss.

Tyvärr kunde vi inte använda wirespelet på båten utan fick förlita oss på en mindre kran och en manuell vinsch som byggts ihop dagen till ära.

Men skotern kom inte upp självmant precis.
Tydligen gillade den mörkret därnere som den legat i sedan januari och gjorde motstånd hela vägen.
Det slutade med att tre man fick hjälpas åt med vinschen medan ytterligare fyra man drog i repet för kung och fosterland. Trodde faktiskt inte att den skulle vara så tung....

Att skotern låg på 17 meters djup kändes i händerna kan jag säga. Men till slut bröt den ytan och jubel uppstod på båten.

När en skoter, eller något annat också för den delen, ligger på botten händer det inte så mycket med den.
Men när den blir bärgad och kommer upp i syrerik luft, drar en massa processer igång och det är nu det verkliga jobbet egentligen börjar.

Med snöskotern hängande på utsidan av båten togs kursen in mot Edane båthamn där den sänktes ned till botten igen alldeles utanför båtrampen.

Nu var det dags för nästa hjälte i form av Per Kohlström som med sin hjullastare och snabel lyfte upp skotern på torra land.
Det gick något lättare för honom att lyfta den.....

Skotern ställdes direkt på en kärra som Johan Hansson ställde upp med för vidare transport hem till den nu betydligt lugnare skoterägaren.
Till vänster syns förresten en annan hjälte: Ronny Kamelod som var dykaren i det här "räddningsuppdraget".
Klockan tickade på och var nu 17.00.

Hemma hos Kent Bohm, skoterägaren alltså som numer alltid kommer att ha flytväst och snorkel på sig under skoterturerna, började "Operation tömning".
Allt omkringliggande runt motorn, ljuddämpare, avgasrör, luftburk och förgasare revs bort.
Samtliga bränsleledningar blåstes med tryckluft. Tankar och växelhus sögs ur med pump och motorn blåstes ur med borttagna tändstift flera gånger. Vi tippade även skotern på sidan och fick på så sätt ut mer vatten ur motorn.

Två timmar senare, snabba ryck alltså, hostade motorn till och vaknade med ett avgrundsvrål. En 800:a utan avgassystem låter en del....
Grannar kom rusande, oroliga över vad som hänt. Vad var det som vrålade och rök så vansinnigt?

Hjälten och stjärnmekanikern Germund Axelsson ryckte hjälpsamt ut och dirigerade arbetet med tömningen. Något som han har vissa erfarenheter av sen tidigare......
Vi varmkörde motorn flera gånger och efter ett tag gick den som om ingenting hade hänt. All belysning fungerade trots vattenfyllda lyktor. Startmotorn gick och handtagsvärmarna fungerade.
Däremot så var batteriet kasst.

20.30 slog vi igen motorn för sista gången genom att ge den ordentligt med konserveringsolja. Något vi gjorde flera gånger. Nu var skotern ihopmonterad igen och förutom att den var blöt och skitig, kunde man inte se att den legat på 17 meters djup bara några timmar tidigare.
Ett skavmärke efter repet i lyftbågen fram är den enda synliga skadan.
Snacka om att ha tur!

Det återstår ännu en hel del jobb. Motorn behöver startas varje dag till att börja med. Allt ska tvättas och putsas och alla elkontakter behöver gås igenom då de antagligen börjar ärga ganska snart. Även växelhuset behöver några täta oljebyten.
Men det tror jag den lycklige skoterägaren gärna gör :-)

"Polaris The Way Out" är fel. Det ska vara The Way UP!

Tack alla inblandade för ett strålande jobb!
Tjipp//Micke