Kyliga gösar

Det var surt på sjön idag, riktigt surt.
Värst var det för fötterna och händerna....och nästippen!
Men blåsten var helt ok, även om vi fiskade i lä kom det elaka kastvindar som gärna ville vrida båten. I såna här lägen saknar man en starkare elmotor.

I stort sett direkt vi kom ut på sjön ser jag ett fint eko som jag släpper jiggen på.
Fisken stiger långsamt och jag håller jiggen helt stilla, en (för) lång stund, innan fisken till slut tar jiggen ganska försiktigt.
Vid mothugget blir det bara stumt....helt jävla stumt.
Det här är en stor fisk!
Men när jag ska börja veva händer ingenting....rullen går bara runt men tar inte in nån lina.
Linan har frusit fast i spöringarna! Rullen slirar bara på bromsen.
Innan jag hinner fatta vad som hänt och ryckt loss linan kliver fisken av och tackar för sig.
Satans, förbannade, jävl......
Mattias med en liten fisk på en stor jigg. 17,5 cm gummi funkar bra!

Is i spöringarna och tjocka handskar är ingen bra kombination vid sådant känsligt fiske som VJ är. Varje gång man släppte jiggen kändes det som att såga med en slö fogsvans.
De försiktiga "duttarna" på botten kunde man glömma. Här sa det pang när jiggen landade pladask och alldeles för mycket löslina var ute.
Men vi trugade på......
Fick en varsin gös och bommade några.
Det här var sista vertikalturen för i år.
Även de mest envisa får ge upp till slut!
Tjipp//Micke