lördag 8 april 2017

Träningsvärk.....Vilket aprilskämt!

Avslutade förra blogginlägget med: "Nu kan det bara bli bättre".
Jo tjenare!

Senare den kvällen fick jag en grym värk i skulderbladen och nacken. Ingenting jag reagerade på egentligen, mer än att det var ruskigt jobbigt. Jag har i ganska många år nu haft problem med i stort sett ständig värk i muskler och leder så lite träningsvärk efter årets första spinnfiskepass med de tunga gäddgrejerna var egentligen inte så konstigt.
Men värken bak i ryggen satte sig verkligen i.
Spolade med varmt vatten, sambon masserade och smörjde in med TigerBalsam. Stretchade, körde avslappningsövningar och låg på spikmatta. Men ingenting hjälpte.
Värken spred sig till framsidan av bröstet och började stråla ut i båda armarna som domnade bort. Inte heller det konstigt. I och för sig brukar det bara vara högerarmen som domnar men det är som sagt sådant jag är van vid.
03.00 natt mot måndag vaknade jag alldeles sjöblöt av svett och kraftigt illamående.
"Nej", tänkte jag. Är det den där jävla vinterkräksjukan som härjar igen? Den skiten har jag ju redan haft i vinter.
Bara att göra en sjukanmälan och krypa till sängs igen, skit också.
Sov större delen av måndagen och var kraftigt sliten på kvällen. Värken var i stort sett borta, endast ett tryck över skulderbladen var kvar men jag flämtade, hade svårt att andas och mådde riktigt jäkla dåligt.
Tisdag morgon ringde jag till vårdcentralen och fick en tid.
Sedan gick det fort.....

Det blev ambulans först till Arvika sjukhus och sedan till Karlstad.
Och det säger jag....Det är en ambulans man ska ha. Vilken perfekt fiskebil!
Har aldrig åkt så fort till Karlstad förut. Lite blåljus och tutande då och då skapar en "egen väg". Ett perfekt skåp som sväljer hur mycket fiskeutrustning som helst och till och med en säng om man behöver vila lite.
Bättre fordon finns ju bara inte!
Turen till Karlstad innebar även ett möte med en ny fiskebekant, Johan som jobbade i ambulansen visade sig nämligen vara en gösfiskare från mina trakter :-)

Det var en hjärtinfarkt jag hade fått i söndags och eftersom jag dröjt så innan jag sökte hjälp var det nu jäkligt bråttom.
Ett PCI-team stod redo i Karlstad och tog emot mig med en gång. Efter flera sprängningar och insättande av stent ansåg man sig nöjda, allt hade gått bra.
Efteråt visade de mig bilder på hur ett bra kärl ska se ut, med jämna och fina kanter på insidan. Nästan lite som en vattenslang faktiskt.
Mitt kärl såg däremot mer ut som en strumpa som hasat nedför smalbenet....


Som tur var hann det nya numret av FiskeFeber komma hem i brevlådan.
Skönt med något vettigt att bedriva tiden med.
Ett nummer som jag för övrigt tycker är riktigt bra.

Ett berg av mediciner som ska hålla en vid liv framöver.
Inte var de billiga heller, kostade som en bättre spinnfiskerulle faktiskt.

Jag blev utskriven igår och sitter nu hemma.
Men det här tog tyvärr hårt på en redan sliten kropp och jag måste börja bromsa lite ett tag framöver, ta lite semester från allt.
Skulle därför vilja be om ursäkt till vänner, fiskekamrater och bloggläsare för att jag inte kan stå för allt som lovats inför vårfisket.

Logging out....For a little while.

Tjipp//Micke



söndag 2 april 2017

Säsongens första kast

Säsongens första pass avklarat och jisses vad ringrostig man är!

Varje premiär är alltid lika spännande.
Men den här gången blev det utan otrevliga överraskningar. Både motor och elektronik startade utan problem och vi hade inte glömt något viktigt hemma. Eller bottenpluggen...

Det är inte bara ringrosten som ska dammas av.
Vi hade även en del nya grejer att testa. Mattias nya rulle bland annat. En Daiwa Prorex som kändes riktigt fin.

Fisket var som väntat trögt. Det brukar det vara så här i början.
Strålande vackert väder, vindstilla och en vattentemp på strax över 4 grader. Längst inne i vikarna låg isen kvar. Vi njöt i fulla drag även om det nappade dåligt.

Men den nya Pig Shad 15-centimetarn lyckades lura till hugg.
Ibland kan det löna sig att byta till mindre beten.

Känns gott att vara igång.
Nu kan det bara bli bättre!

Tjipp//Micke

lördag 1 april 2017

I morgon kör vi :-)

Äntligen är det dags för årets båtpremiär.
Å det är inte ens ett aprilskämt....

Båten står hemma. Laddad, tankad och redo.

Betesboxarna har kollats igenom och en del nytt har skaffats.

Bland annat de nya Pig Shadarna i 15 centimeters längd.
Dessa tror jag stenhårt på till gösarna, de större abborrarna och när gäddorna vill ha lite mindre gummin att bita i.

Har även köpt en ny rulle!
En Revo Toro Max som med sin lägre utväxling på 5,3:1 kommer att komplettera min gamla Revo-rulle på ett bra sätt. Hoppas jag i alla fall.

Med lite tur kan jag återkomma med en rapport och kanske till och med lite bilder i morgon :-)

Tjipp//Micke

söndag 26 mars 2017

Nästan premiär för vårfisket

Går det att säga så?
Nästan premiär, det låter dumt....Men det var precis vad det var.
Meningen var nämligen att vi skulle göra premiär på vårfisket och knuffa i båten den här helgen. Men tyvärr är det inte alltid som fiskelust och planer stämmer överens med verkligheten.

Glafsfjorden och rampen i Klässbol är öppen.
Bryggorna ligger inte tillrättalagda ännu men sånt brukar vi "tidiga" fiskare få räkna med.

Båten blev i alla fall förberedd om man bortser från tvätt och lite puts.
Det är lite meckigt att montera tillbaka batteriet som stått hemma i värmen i vinter eftersom man måste ta bort aktertoften.

Men grejerna är lätta att komma åt och det är snart fixat.

Funderar även på en lösning för djupriggarna inför kommande trollingäventyr.
Eftersom man alltid ska krångla till det lite extra vill jag ha möjlighet att alternera mellan djupriggar och transportspöhållare vid spinnfisket. Det ena blir liksom i vägen för det andra.
Troligtvis blir det ett slags skensystem som tillåter ett smidigt byte mellan utrustningarna.

Även spinnfiskeutrustningen har fått sig en översyn inklusive betena.
Å självklart har lite nya vapen införskaffats!
Kommer i år att köra lite mer med skedar, ett bete som hamnat lite i skymundan bland allt gummi.
Men jag gillar skedar skarpt och de kan vara ruskigt effektiva både vid trolling och spinnfiske.
Skedarna ni ser på bilden är från vänster sett: Toby Magnum 60 gram, Ran 32 gram, Jak 28 gram och till sist en Blinker Herring 60 gram. Den sista är ett nytt märke för mig men med sitt skohornsliknande utförande påminner den om de hederliga Professor-skedarna.
Ni ser även att jag har en viss förkärlek för skrikigt grönt vid gäddfiske....

Så jag får väl fortsätta att putsa på grejerna en vecka till innan nästa helg.
Då får vi verkligen hoppas att vi kommer igång!

Tjipp//Micke


måndag 20 mars 2017

Sportfiskemässan!

En slitsam men samtidigt fantastiskt rolig helg är över.
I år var det debut för Böjda Spön att ha en monter på Sportfiskemässan och både jag och brorsan försökte hjälpa till så gott vi kunde.

Trots hårt slit till 22.oo på torsdag kväll hann vi inte klart med allt.
Bilden är tagen 1 minut före öppningsdags.....Jobb in i det sista.

Robban och Eka delade monter och sålde Ismo-jiggar under helgen så det sprutade om det.

Efter en vansinnigt rolig helg kan vi bara konstatera att allt gick bra. Det var mycket folk, mycket prat och mycket trevligt, precis som en mässa ska vara :-)

För egen del blev det inte så mycket tid till övers att kika på grejer men jag fick åtminstone med mig lite godsaker till båten.

Tre Gator jiggar blev enda betesinköpet och en "ge fan i våra vatten" dekal följde också med + en t-shirt.
Nu jäklar ska båten dekaltrimmas å gubben bli finklädd!

Mässpriset 50 spänn var rena rånet för den här smarta hållaren med plats för t,ex mobiltelefonen och hål för att hänga beten i. Hållaren kläms bara runt röret och låses fast med en spärr.
Att det dessutom fanns i nästan exakt samma grå färgnyans som Linderns plastdetaljer var ju ytterligare en bonus.

Köpte även en smart verktygshållare som skruvas fast runt grabbräcket. Plattan har uttag för två tänger och en rad hål runt för att hänga beten i.
Mer info om båttillbehören kan ni få här : NOA

Tack alla som besökte Böjda Spöns monter och tack alla vänner och bekanta för en fantastiskt trevlig helg!

Tjipp//Micke

söndag 12 mars 2017

Säsongens sista ismetepass?

Jag och Ånkar bestämde oss för ett sista pass på sjön som gäckat oss i vinter.
Gäddfisket har varit ruskigt bra med över 20 gäddor varje gång men de större gäddorna och gösarna vi egentligen varit på jakt efter, har vi inte kommit i kontakt med.

Återigen valde vi en ny plats på sjön.
Ett friliggande grund där vi haft ett riktigt kul spinnfiske med både gös, gäddor och fina abborrar som gapat över våra jiggar.

Men fisket var segt.
Ungefär lika segt som det här krypets framfart.
Sen kan man ju undra vad en fjärilslarv har att göra på isen mitt ute på sjön?

Några gäddor lyckades vi nita dit.
Men storleken på dessa var så ynklig att de inte ens fastnade på bild.....

Det här var antagligen säsongens sista ismetepass.
Nästa helg är det sportfiskemässan och i år ska Böjda Spön medverka med en monter.
Det blir första gången och både jag och Mattias ska vara med under helgen för att förhoppningsvis kunna bistå med lite hjälp.
Kom gärna fram och snacka lite fiske ni som ska dit :-)

Tjipp//Micke


lördag 4 mars 2017

Pannben de luxe eller bara en pappskalle?

Klockan var 07.30 när jag klev ut på isen.
Det är egentligen för sent, minst en halvtimme för sent. Det ljusnar tidigare för var dag som går nu.
Sjön för dagen är en sjö som vi lagt en hel del ispass på genom åren och dagens plats är en gammal "hot spot" som ibland har levererat både bättre gäddor och fina gösar.

Hade det inte varit för de färgglada spöna och vipporna hade allt varit svartvitt.
Grå dimma, grå is, snö i luften och en sur vind som letade sig in under vartenda klädesplagg.

Egentligen skulle brorsan ha varit med i dag men han har en rygg som vill allt annat än samarbeta för tillfället. Surt....Lika surt som det deprimerande vädret.

Min spörad som var placerad pelagiskt över djupare vatten var helt stilla.
Inga napp, inga nervösa mörtar, ingenting.

I brist på bättre fick det bli lite abborrfiske.
Men borrarna var också tröga. Lyckades lura ett fåtal som antagligen bara råkade gäspa i närheten av kroken.
Då nappade mörtarna bättre. Så bra att mörthinken var mer välfylld när jag åkte hem än vad den var på väg ut.

Cirka två timmar gick utan tillstymmelse på aktivitet bland ismetespöna.
Det är nu man börjar fundera. Vad ska man ändra på? Djup, storlek på mörtarna eller rent av göra en förflyttning? Kanske satsa på viken där borta med de fina vassen, fiska lite grundare?

När en fiskare uppvisar ett stort tålamod brukar det kallas att han har mycket pannben.
Men i själva verket kanske det bara är ett tecken på lathet? Som i mitt fall flytta alla sex spöna och behöva borra nya hål. Eller man kanske rent av är en pappskalle som inte bryter när det ändå inte nappar, som inte åker hem till värmen istället för att frysa ute på isen?

Idag var det pannbenet som gick segrande ur striden.
Jag tror på mitt pelagiska fiske. Jag tror på platsen och jag vet av tidigare erfarenheter att det är just dessa tröga dagar, när inte ens sniporna behagar nappa, som de få huggen man får ofta är från större fiskar.

Det var nästan så jag kände hur pannbenet växte när en vippa, en timme senare, signalerade hugg.
Så typiskt. Spöt längst ut, placerat över 18 meters djup och med mörten ca 1,5 meter under isen. En diskret FC-tafs, två trekrokar i strl. 6 och en liten mört, dessutom i ett täckt hål.
Såna här dagar är de större fiskarna ytterst försiktiga.

Det här med fotandet är inte helt lätt alla gånger.
Speciellt inte med bråkande modeller.....

Men till slut lyckades det bli en poseringsbild.
Roligare bilder än så här blir det inte när man är ensam på isen.

Sedan följde en halvtimme med spottade mörtar, stulna mörtar och nån liten snipa landad innan allt blev precis lika stilla igen.
Ytterligare två timmar passerade innan nästa napp.
Den här gången ett hårt hugg på mitt innersta spö. Där är djupet 10 meter och mörten fiskade på 5. Stor mört, wiretafs pyntad med fullt av pärlor och två blaffiga trekrokar i storlek 2. Man blir aldrig klok på det här med fiske...
I mothugget svarade en bra fisk emot och det blev en riktigt rolig kamp.

Ett huvud av klart godkänt mått dök upp i hålet och den här vinterns hittills största gädda kunde landas.
Den var i väldigt god form men tyvärr lite för kort i rocken. De 102 centimetrarna tyngde ned vågen till prick 8 kg.

Det här blev den sista fisken innan jag och mitt pannben styrde kosan hemåt mot den hägrande braskaminen.

Ha dä gött!

Tjipp//Micke

söndag 26 februari 2017

Back to the roots

I går var jag och pimplade mört.
Förrådet behövde fyllas på och återigen hade jag ruskigt bra mörtfiske. 50 st på en timme, sen gav jag mig. Och återigen samtliga i ett enda hål.
Ibland är det enkelt....
Några av mörtarna var ordentligt stora, normalt sett släpper jag tillbaka dessa men nu bestämde jag mig hastigt och lustigt för att lägga ett pass riktat mot gädda på söndagen.

När klockan ringde i morse var jag faktiskt väldigt nära att bara stänga av den och sova vidare.
Sliten efter en rörig vecka på jobbet och sliten av en segdragen förkylning som vägrar släppa taget. Men jag tvingade mig upp och efter ett par koppar kaffe började det kännas bättre.
Vart jag skulle fiska var något oklart och jag kände inte för att hitta på några större äventyr utan det fick bli något enkelt....
Det blev min gamla barndomssjö....

Badplatsen....Ett ställe med många minnen.
Mycket lek och mycket skoj. I en tid då sommarlovet var en evighet långt. Men ärligt talat ser den plötsligt mycket mindre ut.
Här fiskade vi också kräftor förr.
Då var det fest. Människor samlades både för att fiska, umgås och smyga ner nån sup i den mörka kvällen. Minns spänningen när man lyste med ficklampan på pinnarna vi kört ner i botten med döda mörtar på. Minns hur vi smög i vattnet med håven redo.
Gubbarna lade ut mjärdar och när dessa vittjades hälldes kräftorna ut på båtdurken.
Minns hur vi barn i skräckblandad förtjusning satt på tofterna och tävlade om vem som vågade sticka ner ett finger eller en tå i det svarta myllret av flodkräftor.
Men det här var länge sedan.....Långt före kräftpestens tid.

Badberget.....Det perfekta stället att dyka i från. Det är vråldjupt strax utanför.
Här brukade vi även se abborrstimmen strax nedanför berget i det klara vattnet. Med toppknutna spön i bambu och med röd/vita bullflöten försökte vi fånga dom. Ibland lyckades vi lura nån att bita över masken men oftast nådde vi dem inte, de gick för långt ut.
Men det är lustigt. Badberget är inget berg längre, snarare en stor sten.
Hur kan ett berg krympa?

Jag satte ut mina ismetespön utanför badplatsen.
Lite på måfå egentligen för jag minns inte hur det ser ut. Det var många år sedan jag var här med båt.
Hade även med mig ett mindre borr och pimplade lite abborre.
Men det var trögt.
Det massiva lågtrycket och snön som föll under kvällen/natten ställde nog till det. Men det gjorde inget. Vissa dagar vill man bara komma ut och bara....vara.
Mer rekreation än prestationsfyllt fiske.

Men plötsligt när man sitter där och slörycker i pimpelspöt suger det till i stickan och en bättre fisk hälsar på. Man blir både överraskad och glad.
Som tack fick den simma tillbaka.

Då dyker en sann vardagshjälte upp.
En av alla dessa människor som gör sig omaket att ploga upp gång/skridskobanor på våra isar.

Ni är guld värda!
Mina slitna ben tackar er innerligt för att jag slapp pulsa i snön när jag gick tillbaka mot bilen.

Men hur gick ismetet då?
Nja...En stulen mört, en spottad mört och en gädda på ca 3 kilo. Det var allt.
Men idag spelade det ingen roll.

Tjipp//Micke

söndag 19 februari 2017

Hur många gäddor kan det finnas i en sjö?

Jag vet inte....
Men att de är ganska många i just den sjön vi ismetat i den här vintern är i alla fall helt säkert.
Det här var fjärde passet i sjön den här vintern. Plus ett par pass förra vintern.
Förhoppningen är att vi ska lyckas få en gös på ismete. De finns här, vi har fått gös sommartid men ismetet har det gått troll i.
Samtidigt är det faktiskt ganska roligt att försöka knäcka koderna som finns i ett vatten. En viss "jävlar anamma" känsla väcks och utmaningen tas utan att tveka.
Ismete är ingen bra metod när det gäller att leta fisk, speciellt inte gös.
Dels är metoden väldigt statisk, är du på fel ställe uteblir huggen och dels är gösen en väldigt lynnig fisk. Är den inte sugen spelar det ingen roll om du är på rätt ställe, du får ingen ändå!

Vi gick ut i en extrem dimma.
Allt var mjölkvitt runt oss. Det är bra, då ser ingen vart man är.
I och för sig såg inte vi heller vart vi var utan fick ta hjälp av Google Maps för att hitta rätt.
Otroligt.....

Den här gången skulle vi fiska enbart pelagiskt i sjöns djupare delar.

Efter en ganska lugn inledning på morgonen började spö efter spö fälla.
Korta men många huggperioder där vi flera gånger fick både dubbel och trippelhugg. Det blev riktigt svettigt ett tag, speciellt under förmiddagen.

Mellan nappen hanns det ändå med lite mobbing av Ånkar.
Kasta snöboll är ju alltid kul...

Pollack var grym och bröt upp gädda efter gädda.
Även om jag och Ånkar också fick skapligt fick vi ändå mestadels agera gäddlandare och fotograf åt Pollack. Han kan han!

Så det blev ingen gös, den här gången heller....
Däremot slapp vi de värsta småsniporna. Gäddorna vi landade var alla i medelstorlek och en del bjöd upp på riktigt roliga fighter.

Det var allt för den här gången.
På återseende!

Tjipp//Micke

måndag 6 februari 2017

Åh dessa snipor.....

Det vilar en "snipförbannelse" över oss denna vinter.....
I söndags var jag, brorsan och Ånkar ute på isen i ett försök att lura nån bättre fisk och helst av nån annan art än gädda.
Jag hade valt platsen med omsorg. Vi har lyckats fått både gös och abborrar över kilot i det här området. Men då har det varit sommar.
Vintertid har vi aldrig testat området förut.

Mattias gick ut stenhårt.
Trots första ismetepasset för honom i vinter, satt takterna i.

Det bokstavligen sprutade upp snipor ur hans hål och brorsan ledde stort ett tag.
Han var så nöjd.....

Men efter en stund började det nappa även på mina och Ånkars spön och ordningen återställdes faktiskt antalsmässigt.

Då ökade Ånkar....

Han drillade glatt upp snipa efter snipa.
Enligt honom var det inte längre fråga om storlek på fisk hit eller dit. Nej nu var det genrep inför vårens Vänern Pike Open som gällde. Nu var det allvar.
Vi Fiskebröder skulle krossas, både nu och senare på tävlingen. Oskar skulle minsann visa vart skåpet ska stå!
Och det gjorde han....Med besked.
Ånkar, jag har sagt det förut: Du är den rättmätige "Snipkungen"!
Grattis....

Tack å hej för den här gången!

Tjipp//Micke

söndag 29 januari 2017

Ismete kräver betesfisk!

Det blev inget ismete för oss den här helgen.
Istället passade jag på att fylla på "mörtfarmen" här hemma. Det behövdes verkligen efter förra helgens gäddrace.
En del av er läsare som följt oss några år kommer kanske ihåg allt krångel med mjärdar, mörtgröt och speciellt den "krokiga mjärden från helvetet"....
För att göra en lång historia kort: Det var vansinnigt mycket jobb med att fånga mört.
Paraplymjärdar som krånglade, stals eller blev demolerade av gäddor. Slit under kalla och kolsvarta vinterkvällar med att hugga upp hålen i tjocka isar där man många gånger även lyckades hugga av linan till mjärden. Letande efter bra mörtplatser och många bomställen innan man hittade rätt.
Många gånger undrade man om det verkligen var värt det.....

De senaste åren har vi pimplat upp mörtarna istället.
Visst tar det lite mer tid, speciellt om man har svårt att hitta dom men det är ändå värt det.
Dels är det faktiskt ett ganska trevligt fiske och dels kan man sålla bort oönskad fisk i fel art eller med fel storlek direkt och skonsamt. Det är bara att låta dem simma tillbaka.

Vi har också haft turen att hitta ett riktigt bra mörtställe.
Det är vid utloppet av en mindre älv där det är ganska långgrunt och med lite blandad botten.
Här brukar det ofta stå ganska gott om mört och den här vinterns två turer har verkligen varit lyckosamma.
Första turen fiskade jag i 1,5 timme och lyckades få upp 67 mört.....I samma hål....

Jag brukar dra med mig ismetepulkan ut på mörtpimplingen. Då är det enkelt att få med sig två hinkar fulla med vatten.
Något att sitta på, en burk maggot för mörtarna och en termos med kaffe för fiskaren, sen är det bara att köra.

Idag var fisket trögare men ändå fullt godkänt.
Efter två timmar var hinkarna fyllda med 44 mörtar och återigen alla tagna i ett enda hål. Mer ville jag inte ha eftersom vattentanken här hemma inte är så stor. Max 70 mörtar kan jag ha, sedan blir det syrebrist alldeles för fort.

En kombo som funkar riktigt bra för mörten är en mindre pirk, den här kommer från Biltema tror jag. Sedan en ca decimeterlång tafs ner till en liten enkelkrok laddad med två maggots. Till tafs kan man använda fluorocarbon, nylon eller som här på bilden, flätlina. Det mesta funkar men använd gärna lite grövre lina om du använder flät. Jag har 0,30.
FC och nylon är lite stelare så här funkar i stort sett allt. Med för mjuk eller för tunn lina blir risken större att tacklet hänger sig på vägen ner. Men med en lätt pirk och styvare lina brukar det oftast gå bra.
Enkelkroken är pimpad med en orange limkula och lite ljusgrönt garn, en riktig killer för mört. Självklart funkar det även med en trekrok men jag tycker det är mycket enklare att kroka av fisken i hinken med en enkelkrok.

Att fiska med tafs skiljer sig lite från vanlig pimpling.
Man gör inte så stora lockryck och håller inte pirken lika aktiv som vid abborrfisket. Utan det är mer små lockryck med spötoppen eller ett mjukt gungande med spöt som brukar funka bäst. Det är ingen metod som lockar fisk från håll utan det gäller att lokalisera fisken först, sen gå över till tafspirken.
I regel brukar man använda pirkar som går ganska rakt ner. Pirkar som kastar mycket åt sidorna lockar bättre men ökar risken för trassel.

När man pimplar mört kan man också med fördel sitta längre i hålet än vad man normalt sett gör vid abborrfisket.
Mörtarna simmar runt en del och kan bli borta korta stunder för att sedan återkomma med ny huggrusch som följd.

Testa gärna att pimpla upp mörten, det är riktigt kul!

Tjipp//Micke


lördag 21 januari 2017

Äntligen premiär för ismetet!

Efter att helg efter helg gått bort i måsten, ryggbesvär, magsjuka och ja fan vet allt, var det äntligen dags för premiärfiske med de korta spöna.

Motorborret ekade över vidderna medan solen klev över trädtopparna och badade oss i ett guldglittrande skimmer.
Vi har haft turen att inte fått i stort sett någon snö alls så isarna har växt på sig rejält med hård fin kärnis.

Och det verkade som om gäddorna faktiskt väntat på oss.
Vi hamnade rakt i en jaktperiod och det har nog aldrig tagit så lång tid att få ut grejerna förut.
Spöna låg och studsade på isen. Dammet rök om rullarna när de abrupt väcktes till liv efter ett långt uppehåll, det stod vippor och svajade lite överallt och bjällrorna plingade i kör.

Det fortsatte i samma rasande tempo hela förmiddagen men ju mer dagen led ju mer lugnade det ner sig.
Nu blev även huggen försiktigare och flera fiskar bommades eller så lyckades de undkomma med mörten.

Oskar är en modemedveten ung man.
Det är viktigt att färgen på isbroddarna matchar färgen på vippornas kulor, bara så ni vet.
Eventuell färg på andra kulor lämnar vi däremot för den här gången.....

Å så ler vi snällt mot fotografen....

Vi landade någonstans runt 25 gäddor + alla vi bommade eller tappade.
Även om de största inte hälsade på oss idag hade vi en vansinnigt kul dag.

Det får bli nya tag snart igen!

Tjipp//Micke