måndag 20 november 2017

Sista turen?

I lördags blev det ett något oplanerat spinnfiskepass.
Var egentligen inte sådär jätteladdad. I ärlighetens namn har inte fiskesuget varit riktigt det rätta de senaste veckorna. Det har varit så mycket annat att stå i så fisket har tyvärr fått ta ett steg bakåt.
Men när solen bäddade in det frostbitna landskapet i en härlig värme och sjön glittrade alldeles blank, orkade jag inte hålla mig.

Satsade på ett område där botten långsamt grundar upp från 14 meter tills en långsträckt vasskant tar över och på mitten rinner ett utlopp från en mindre älv. Ett perfekt ställe som brukar hålla mycket småfisk.
Första driften lades nära vassen och medan elmotorn förflyttade mig framåt i ca 0,3 knop, piskades de yttersta vasstråna med kast efter kast. Vattentempen visade på 4,6 grader och jag valde beten med en lugn, vaggande gång. Bland jiggar gillar jag Eastfield Curlytail vars långa stjärt rör sig förföriskt lugnt vid långsam hemtagning samtidigt som kroppen vaggar oemotståndligt. Dexter Shad från Illex är en annan favorit i kallt vatten. Bland hårdbeten använder jag gärna en Westins Swim eller ett Tail-bete.

Första driften gav inget annat än en gammal kräftmjärde och till och med den var tom....
Andra driften lades en bit ut för att fiska av 3-5 meters kurvan men den dåliga koncentrationen började sätta sina spår. Jag vet inte hur eller varför. Men är du inte koncentrerad eller fiskar med dålig självkänsla, är det precis som om fiskarna känner av det. Som om du sänder ut några underliga signaler som fortplantar sig från ditt spö ner i vattnet. Är man inte taggad får man ingen fisk helt enkelt!

Men så plötsligt suger det till.
Ett slackhugg, mitt i ett långt vevstopp där Westins Swimmen långsamt dalat ner mot botten. Överraskningen är total efter tre timmars dängande utan så mycket som ett tjuvnyp.
Mothugget sitter inte som det ska. Fisken känns tung men kämpar inte emot i det kalla vattnet. Pumpar in den några meter men så....Ett ryck med huvudet, ett kast med kroppen och fisken går fri. Kvar är bara betets vikt i änden på linan och en tung uppgivenhet som befinner sig i båten.

Det här var kanske säsongens sista fisketur från båt.
Jag säger kanske. Just nu verkar kylan vara här för att stanna och det är minusgrader även på dagarna. Men till helgen ska det ju bli varmare så kanske.....

Tjipp//Micke

 

söndag 5 november 2017

Ut å bryt!

Gäddfiske, höstens höjdpunkt.
Långsamt spinnfiske i ett avsvalnande vatten. Enorma gäddgap som brutalt inhalerar betena drivna av en enda sak, att äta upp sig inför vintern.
Grunda vikar, där vitfisk som braxen samlas och gäddorna plogar över dem som en dödlig våg av terror.
Gäddfiske när det är som bäst.

I går träffade vi Putte och Pollack för ett försök efter de stora madamerna.

Vädret var helt perfekt och omgivningen riktigt osade storgädda.
Kast efter kast lades och betena fiskades in under hög koncentration....Till att börja med.
Fisket visade sig tyvärr vara riktigt jäkla trögt och efterhand tappades en del av de uppbyggda förväntningarna.

Men det gör inte så mycket.
Jag hade med mig en ganska stor mängd beten som skulle testas med olika riggningar och viktningar. När man fiskar mycket med jiggar märker man snart att en del inte går riktigt som man vill i vattnet och såna beten gillar inte jag. Beten ska vara enkla att fiska med och såna som kräver duttande med extra balanseringsvikter eller ställer stora krav på att stingerkrokarna sitter perfekt linjerade, åker helt enkelt ut ur båten.

Så trots ett behagligt väder att fiska i.
Platser som såg väldigt heta ut och två båtar som fiskade tillsammans, lyckades vi inte knäcka koden för dagen. Båda båtarna hade visserligen påhälsning av gäddor men varken mängd eller storlek var som förväntat.
Men det är bara att ta nya tag!

Tjipp//Micke

måndag 23 oktober 2017

Äntligen...En hel helg med bara fiske.


Lördagen ägnades åt gösfiske via pelagiskt prickskytte.
Jag hade Ånkar med mig i min båt.

Medan Pollack hade Micke Persson med sin bättre hälft Carola i sin båt.
Och målet var att de skulle få åtminstone en liten inblick i hur vi prickskjuter på fisk och hur vi använder våra ekolod.

Men fisket var allt annat än enkelt.
De fanns där och de var nyfikna på jiggarna men sen var det stopp. Att tänkas smaka lite på gummit var de definitivt inte sugna på.
Fisket visade sig vara precis så frustrerande men samtidigt så vansinnigt spännande som bara pelagiskt prickskytte kan vara.

Till slut lyckades vi ändå lura upp några och bäst lyckades gästerna där Carola visade hur det skulle gå till genom att knäcka sina båtkompisar totalt. Helt rätt!

Å även om det satt hårt inne lyckades till och med Ånkar bryta upp gös!

En härlig dag i höstrusket med trevligt sällskap och en välsmakande pyttipanna. Såna dagar kan det aldrig bli för många utav.

På söndag blev det en eftermiddagstur med Christoffer Bönström som gäst i båten.

Vi satsade på spinnfiske efter gädda och testade en vik som jag varit sugen på länge.
Men trots perfekta yttre förhållanden hade vi vansinnigt svårt att hitta huggvilliga gäddor. Endast några få försiktiga kontakter och en landad minigädda, var allt viken ville erbjuda. Men hit ska jag återvända, lita på det. Stället riktigt osar gädda och måste bara hålla mer fisk än så.

På sista platsen vi testade, alldeles utanför båthamnen, tog det plötsligt tvärstopp för Christoffer.
En urstark best bokstavligen inhalerade det lilla Westin jerkbetet och det blev åka av.
Riktigt kul!

Just nu är det bara jäkligt synd att det är så länge kvar tills nästa helg!

Tjipp//Micke

söndag 15 oktober 2017

Ibland räcker inte ens pannben.....

Spinnfiske efter gädda i går.
I ett verkligen härligt höstväder där de solvarma gyllene löven speglades i den helt stilla vattenytan. Ett sånt där scenario man nästan bara ser på vykort annars.

Tyvärr är det också ett väder som kan göra fisket lite extra svårt.

Vi hade lite nya beten att testa, bl.a. den nya Pulse Shad 18 cm jiggen från Berkley och lite annat krafs. Även området vi skulle fiska i var okänt för oss i spinnfiskesammanhang. En stor vik, ganska grund och med en hel del växtlighet. Har trollat lite här förut med blandat resultat men aldrig spinnfiskat.
Vi startade som vi brukar göra på tävlingar och okända vatten. Sakta mak framåt med elmotorn i autopilot-läge medan vi kastar utmed sidorna och fiskar av området ganska brett och ganska snabbt.
Men vi hade inte ett napp.....
Inte ens en stöt eller följare, ingenting.
Den stora viken verkade vara helt tom på gäddor vilket bara det är helt otroligt, det borde vara ett säkert ställe. Men vi misslyckades totalt med att hitta huggvillig fisk.

Efter att ha testat ytterligare några ställen utan tillstymmelse till kontakt tänkte vi om totalt.
Ut på djupare vatten. Ut på friliggande grynnor där vi annars brukar fiska abborre utmed kanterna.
Men även här var det trögt.

 I brist på bättre satte jag på en riktigt liten jigg.
Hade bara en enda i båten vilket var en 8 cm Pulse Shad. Förhoppningsvis kunde jag åtminstone få nån abborre även om det inte är så kul att fiska efter såna med gäddutrustning och 1mm fc-tafs.
Då hugger det....Ordentligt och upp kommer en argsint gädda.
Va fan....Det är ju inte ens downsizing, det är ju minimizing!

Som avslutning på den vädermässigt fantastiska dagen satsade vi på ännu en vik som är något djupare in mot vassen och hade faktiskt flera kontakter. Alla var mindre gäddor, gömda i vegetationen, som försiktigt nöp jiggarna i stjärten.

Men jag tror stenhårt på den första stora viken!
Får bara vattentempen sjunka lite till får det bli ett nytt pass där.
Trägen vinner!

Tjipp//Micke

söndag 1 oktober 2017

Vänern Pike Open.....Pannben de luxe!

VPO höst 2017 blev en tuff historia.
Inte bara för att det stundtals blåste onödigt hårt utan mest för att fisket var riktigt jäkla svårt.
Gäddor som högg så försiktigt att man nästan inte kunde avgöra om det var napp eller om betet bara stötte i vegetationen under ytan. Ett fiske som kräver både pannben och ett stort kunnande.

Jag och brorsan hade en riktigt kass inledning på dagen.
Men efter ett platsbyte lyckades vi landa första gäddan över det godkända minimåttet på 80 cm.
Det är egentligen ganska lustigt men efter första gäddan släpper det liksom. Man får en idé om vad som funkar för dagen och börjar genast fiska med betydligt bättre självförtroende.
Även om vi hade långt ifrån något mängdfiske lyckades vi i alla fall få lite kontakter.

Och snart kom godkänd gädda nr 2.
Men sen var det stopp. De 3 största gäddorna räknas men vi lyckades inte få ihop full pott, hur vi än gärna ville.

Vid prisutdelningen visade det sig att fisket varit riktigt svårt, för att inte säga rent uselt för de flesta.

Men som vanligt är det några som är lite bättre än övriga i startfältet....
Störst gädda blev 109 cm och i år lyckades två team knipa en varsin 109:a! Det är riktigt bra gjort.
Teamen Gäle och Eko Banana fick dela på vinsterna i form av ett jerkbait från Gäddgapet, jiggar från Pollack och pengar.

Och bäst av de bästa: Team Skitmört!
De smulade sönder oss andra. Bara gick in och dominerade. Visade tydligt att här ska man inte stå och gnälla på att det är trögfiskat. Nej det är pannben, betena i vattnet och ett enormt kunnande som ligger bakom en rättmätig seger.
Jaja, passa på att njuta ni....Det kommer inte att upprepas!
  
Listan....Eller i alla fall en del av den.
Att endast tre lag lyckas få full pott är bevis nog för det svåra fisket.
Ja vi var faktiskt inte många som lyckades få ihop två gäddor heller. Jag och brorsan slutade sexa. En placering vi faktiskt är nöjda med då den här säsongen varit väldigt konstig för oss och det här bara var vårt andra gäddfiskepass under hösten.

En annan riktigt rolig sak var att antalet deltagare innebar nytt rekord för VPO!

Håll koll på Grums Trollingklubbs hemsida där alla resultaten snart kommer upp.
Ett stort tack till arrangörer och inte minst alla deltagare för en jäkligt rolig tävling och ett stooort grattis till alla pristagarna!

Tjipp//Micke

söndag 24 september 2017

Nu är det gädda som gäller!

I går blev det höstens första riktiga gäddfiskepass.
Ett träningspass inför nästa helgs stora slag: Vänern Pike Open.

Vi var riktigt taggade och bokstavligen bombade vasskanterna med allehanda gäddgodis.
Allt från gummijiggar, jerkbaits och skeddrag singlade genom luften men förblev olustigt nog lika orörda som en naken kvinna på en gaybar.

Fisket var svårt, påfrestande svårt.
Vi testade fina gräsvikar, långa vasskanter och friliggande grund men gäddorna var lika svårflörtade överallt.
De var minst sagt lika sura som det ruggiga höstvädret.

Vi lyckades trots allt kroka några mindre gäddor som föredrog mer färgstarka beten infiskade i varierande tempo.
Men svaren vi ville ha inför tävlingen blev väl egentligen bara fler frågetecken.
Träffade ett par andra team på sjön och de hade också lika svårt fiske som oss, det är alltid en tröst. Speciellt med tanke på att det var frågan om väldigt namnkunniga fiskare som vanligtvis bryter upp den ena 10-plusaren efter den andra.

Vi får verkligen hoppas att det släpper nästa helg.
Fiskarna får gärna vila fram tills dess!

Vill ni delta i en vansinnigt kul tävling och mäta era krafter med ett gäng likasinnade?
Då föreslår jag att ni går in på  http://www.grumstrolling.se/ klickar på "Tävlingar" och anmäler er.
Det kommer garanterat bli en kanondag!

Tjipp//Micke

söndag 17 september 2017

Höst Abborren 2017 är avgjord

Höst Abborren, en ny tävling här hos oss är avgjord för första gången.
Tävlingen gick i år på Värmeln. En sjö att både älska och hata. Ibland väldigt givmild men ibland också totalt omöjlig.
Den här helgen var hon knepig. Eller rättare sagt abborrarna var knepiga. Svåra att hitta och ännu svårare att lura till hugg.
Men det är som vanligt, med duktiga tävlingsdeltagare kommer det också upp en hel del fisk.

Morgonen var råkall och dimmig men utlovade en fin dag med lite vind och en del sol.
Det behövs efter 14 dagars konstant regnande och halvstorm.

10 deltagande team samlades. Båtarna sjösattes och det alltid så roliga bryggsnacket kunde börja.

Visning av beten som skulle användas.....
Tips och råd blandade med rena lögner och villfarelser. Skämt blandade med allvar.

Förberedelser som att äta upp bananerna innan tävlingen började....

Eller att lyckas få på sig en bråkig flytväst.
Till slut lyckades alla samla ihop sig och tävlingen kunde börja.

För mig och Mattias blev det här ingen bra tävling.
I och för sig väldigt rolig men resultatet blev magert. Vi var dåligt förberedda med noll rekning eller provfisken och hade dessutom en del otur.
Vi kom helt fel gällande platsval och kämpade ganska länge innan vår första godkända abborre över minimimåttet 25 cm landades. Dessutom brände jag vår största borre, ett par sekunder innan håvningen. Den var riktigt fin, klart över 40 cm och hade betytt mycket för oss i resultatlistan.
Men efter allt som varit är en rolig dag på sjön tillsammans med vänner betydligt mer värd än en topplacering på en lista.

Däremot lyckades Mattias få största bonusfisken!
121 cm muskler sätter abborrutrustningen på prov vill jag lova. Men allt gick bra och efter en stund kunde hon piggt simma ner mot djupet igen.
Tyvärr sprängde hon inte 10-kilos gränsen. Eftersom hon var ganska smal stannade vågen på 9,2 kg.

Tre priser delades ut och på tredje plats kom VVS Bolaget.

Tvåa blev rutinerade Team KlaChy som också var en av arrangörerna tillsammans med Böjda Spön.

Och så vinnarna: Fantastiska Pimpelkroken som sopade mattan med oss övriga.
Stoort grattis!

Avslutar med listan i sin helhet.
Som vanligt ganska tätt mellan placeringarna. De fem största fiskarna fick räknas och varje centimeter var guld värd.

Det här var som sagt första upplagan av Höst Abborren och jag hoppas innerligt att det inte var den sista.
Tack alla deltagare och arrangörer för en mycket trevlig dag!

Tjipp//Micke