Farsan.....

I går hände det ofattbara, det overkliga och det fruktansvärda.
Vår far lämnade oss.
Det gör ofantligt ont att skriva det här inlägget.

Vi skulle iväg på en fisketävling.
Det var några år sedan vi sist deltog på en tävling tillsammans och vi såg verkligen fram emot den här dagen. Hade pratat taktik och planer flera gånger under den senaste veckan.
Men farsan kom inte hem till mig på morgonen som vi gjort upp och han svarade inte på telefonen. En obehaglig känsla av att något inte stod rätt till kröp över mig och jag kastade mig i bilen.
Jag fann min far på golvet.

Han hade kokat kaffet och skulle klä på sig när något gav vika.
Helt utan förvarning gav någonting i kroppen upp.
Larmade direkt och försökte ge hjärtmassage. Två ambulanser kom och senare också helikoptern med en läkare men tyvärr.....Han fick bara bli 69 år.

Rolf, vår far var en man av naturen.
Vare sig det skedde från en båt....

Från isen eller ute i skogen, ville farsan alltid vara ute i naturen.
Som bonde och skogsägare levde han även med och av naturen.

Vi har mist vår far, den bästa man kan tänka sig.
Mina barn har mist sin farfar, en enastående sådan.
Min släkt har mist sin trygga stöttepelare, som alltid ställde upp och som vårdade släktens ursprungshem.
Vänner, bekanta och övriga världen har mist en man som stod för vänskap, glädje, ärlighet och en värme som är obeskrivlig.

Jag gråter. Vill bara skrika ut min smärta, min sorg.

Saknaden är oändligt svår....

Mikael