Nästan premiär för vårfisket

Går det att säga så?
Nästan premiär, det låter dumt....Men det var precis vad det var.
Meningen var nämligen att vi skulle göra premiär på vårfisket och knuffa i båten den här helgen. Men tyvärr är det inte alltid som fiskelust och planer stämmer överens med verkligheten.

Glafsfjorden och rampen i Klässbol är öppen.
Bryggorna ligger inte tillrättalagda ännu men sånt brukar vi "tidiga" fiskare få räkna med.

Båten blev i alla fall förberedd om man bortser från tvätt och lite puts.
Det är lite meckigt att montera tillbaka batteriet som stått hemma i värmen i vinter eftersom man måste ta bort aktertoften.

Men grejerna är lätta att komma åt och det är snart fixat.

Funderar även på en lösning för djupriggarna inför kommande trollingäventyr.
Eftersom man alltid ska krångla till det lite extra vill jag ha möjlighet att alternera mellan djupriggar och transportspöhållare vid spinnfisket. Det ena blir liksom i vägen för det andra.
Troligtvis blir det ett slags skensystem som tillåter ett smidigt byte mellan utrustningarna.

Även spinnfiskeutrustningen har fått sig en översyn inklusive betena.
Å självklart har lite nya vapen införskaffats!
Kommer i år att köra lite mer med skedar, ett bete som hamnat lite i skymundan bland allt gummi.
Men jag gillar skedar skarpt och de kan vara ruskigt effektiva både vid trolling och spinnfiske.
Skedarna ni ser på bilden är från vänster sett: Toby Magnum 60 gram, Ran 32 gram, Jak 28 gram och till sist en Blinker Herring 60 gram. Den sista är ett nytt märke för mig men med sitt skohornsliknande utförande påminner den om de hederliga Professor-skedarna.
Ni ser även att jag har en viss förkärlek för skrikigt grönt vid gäddfiske....

Så jag får väl fortsätta att putsa på grejerna en vecka till innan nästa helg.
Då får vi verkligen hoppas att vi kommer igång!

Tjipp//Micke

Sportfiskemässan!

En slitsam men samtidigt fantastiskt rolig helg är över.
I år var det debut för Böjda Spön att ha en monter på Sportfiskemässan och både jag och brorsan försökte hjälpa till så gott vi kunde.

Trots hårt slit till 22.oo på torsdag kväll hann vi inte klart med allt.
Bilden är tagen 1 minut före öppningsdags.....Jobb in i det sista.

Robban och Eka delade monter och sålde Ismo-jiggar under helgen så det sprutade om det.

Efter en vansinnigt rolig helg kan vi bara konstatera att allt gick bra. Det var mycket folk, mycket prat och mycket trevligt, precis som en mässa ska vara :-)

För egen del blev det inte så mycket tid till övers att kika på grejer men jag fick åtminstone med mig lite godsaker till båten.

Tre Gator jiggar blev enda betesinköpet och en "ge fan i våra vatten" dekal följde också med + en t-shirt.
Nu jäklar ska båten dekaltrimmas å gubben bli finklädd!

Mässpriset 50 spänn var rena rånet för den här smarta hållaren med plats för t,ex mobiltelefonen och hål för att hänga beten i. Hållaren kläms bara runt röret och låses fast med en spärr.
Att det dessutom fanns i nästan exakt samma grå färgnyans som Linderns plastdetaljer var ju ytterligare en bonus.

Köpte även en smart verktygshållare som skruvas fast runt grabbräcket. Plattan har uttag för två tänger och en rad hål runt för att hänga beten i.
Mer info om båttillbehören kan ni få här : NOA

Tack alla som besökte Böjda Spöns monter och tack alla vänner och bekanta för en fantastiskt trevlig helg!

Tjipp//Micke

Säsongens sista ismetepass?

Jag och Ånkar bestämde oss för ett sista pass på sjön som gäckat oss i vinter.
Gäddfisket har varit ruskigt bra med över 20 gäddor varje gång men de större gäddorna och gösarna vi egentligen varit på jakt efter, har vi inte kommit i kontakt med.

Återigen valde vi en ny plats på sjön.
Ett friliggande grund där vi haft ett riktigt kul spinnfiske med både gös, gäddor och fina abborrar som gapat över våra jiggar.

Men fisket var segt.
Ungefär lika segt som det här krypets framfart.
Sen kan man ju undra vad en fjärilslarv har att göra på isen mitt ute på sjön?

Några gäddor lyckades vi nita dit.
Men storleken på dessa var så ynklig att de inte ens fastnade på bild.....

Det här var antagligen säsongens sista ismetepass.
Nästa helg är det sportfiskemässan och i år ska Böjda Spön medverka med en monter.
Det blir första gången och både jag och Mattias ska vara med under helgen för att förhoppningsvis kunna bistå med lite hjälp.
Kom gärna fram och snacka lite fiske ni som ska dit :-)

Tjipp//Micke

Pannben de luxe eller bara en pappskalle?

Klockan var 07.30 när jag klev ut på isen.
Det är egentligen för sent, minst en halvtimme för sent. Det ljusnar tidigare för var dag som går nu.
Sjön för dagen är en sjö som vi lagt en hel del ispass på genom åren och dagens plats är en gammal "hot spot" som ibland har levererat både bättre gäddor och fina gösar.

Hade det inte varit för de färgglada spöna och vipporna hade allt varit svartvitt.
Grå dimma, grå is, snö i luften och en sur vind som letade sig in under vartenda klädesplagg.

Egentligen skulle brorsan ha varit med i dag men han har en rygg som vill allt annat än samarbeta för tillfället. Surt....Lika surt som det deprimerande vädret.

Min spörad som var placerad pelagiskt över djupare vatten var helt stilla.
Inga napp, inga nervösa mörtar, ingenting.

I brist på bättre fick det bli lite abborrfiske.
Men borrarna var också tröga. Lyckades lura ett fåtal som antagligen bara råkade gäspa i närheten av kroken.
Då nappade mörtarna bättre. Så bra att mörthinken var mer välfylld när jag åkte hem än vad den var på väg ut.

Cirka två timmar gick utan tillstymmelse på aktivitet bland ismetespöna.
Det är nu man börjar fundera. Vad ska man ändra på? Djup, storlek på mörtarna eller rent av göra en förflyttning? Kanske satsa på viken där borta med de fina vassen, fiska lite grundare?

När en fiskare uppvisar ett stort tålamod brukar det kallas att han har mycket pannben.
Men i själva verket kanske det bara är ett tecken på lathet? Som i mitt fall flytta alla sex spöna och behöva borra nya hål. Eller man kanske rent av är en pappskalle som inte bryter när det ändå inte nappar, som inte åker hem till värmen istället för att frysa ute på isen?

Idag var det pannbenet som gick segrande ur striden.
Jag tror på mitt pelagiska fiske. Jag tror på platsen och jag vet av tidigare erfarenheter att det är just dessa tröga dagar, när inte ens sniporna behagar nappa, som de få huggen man får ofta är från större fiskar.

Det var nästan så jag kände hur pannbenet växte när en vippa, en timme senare, signalerade hugg.
Så typiskt. Spöt längst ut, placerat över 18 meters djup och med mörten ca 1,5 meter under isen. En diskret FC-tafs, två trekrokar i strl. 6 och en liten mört, dessutom i ett täckt hål.
Såna här dagar är de större fiskarna ytterst försiktiga.

Det här med fotandet är inte helt lätt alla gånger.
Speciellt inte med bråkande modeller.....

Men till slut lyckades det bli en poseringsbild.
Roligare bilder än så här blir det inte när man är ensam på isen.

Sedan följde en halvtimme med spottade mörtar, stulna mörtar och nån liten snipa landad innan allt blev precis lika stilla igen.
Ytterligare två timmar passerade innan nästa napp.
Den här gången ett hårt hugg på mitt innersta spö. Där är djupet 10 meter och mörten fiskade på 5. Stor mört, wiretafs pyntad med fullt av pärlor och två blaffiga trekrokar i storlek 2. Man blir aldrig klok på det här med fiske...
I mothugget svarade en bra fisk emot och det blev en riktigt rolig kamp.

Ett huvud av klart godkänt mått dök upp i hålet och den här vinterns hittills största gädda kunde landas.
Den var i väldigt god form men tyvärr lite för kort i rocken. De 102 centimetrarna tyngde ned vågen till prick 8 kg.

Det här blev den sista fisken innan jag och mitt pannben styrde kosan hemåt mot den hägrande braskaminen.

Ha dä gött!

Tjipp//Micke