Lördagens fiske blev en dag med både positiva och mindre trevliga överraskningar.
En sån där dag med det lilla extra, som man kommer ihåg även om några år.
Jag var vid sjön i perfekt tid.
Samtidigt som solen kämpade sig över trädtopparna gav jag full gas på motorn som villigt råmade som en brunstig älgtjur. Sjön låg lockande framför mig och allt kändes helrätt.
Plötsligt nös motorn till. Ett försynt, nästan mesigt "pjuuff". Och den tvärstannade.....
Hittade snabbt felet. Bränsleslangen hade spruckit precis vid snabbkopplingen mot motorn. Jag har sedan många år alltid en liten skiftnyckel liggandes i fiskeväskan. Ett mångsidigt verktyg som fixar allt från tändstift till ekolodsfästen. Och....som det nu visade sig, även slangklämmor på bensinledningar.
Snart råmade återigen motorn och tvåtaktsröken stod som en jetstråle efter båten.
Pollack gjorde mig sällskap på sjön.
Tanken var att vi skulle prickskjuta lite på gösen samtidigt som Alexander skulle "grotta" ner sig i Humminbird Onixarnas digra menyer.
Han skulle inte ge sig förrän han var riktigt nöjd med inställningarna på både SI och 2D-lodet.
Vi hittade ett område på lite grundare vatten med flera riktigt fina ekon.
Stora fiskar som gav stora nervdallret när de långsamt steg för att syna jiggarna lite närmare. Men tydligen hade ingen talat om för dom att det var höst och att de behövde äta upp sig inför vinterns kallare vatten. De låg på 3-4 meters djup och bara gled runt i den bleka höstsolen. Ingen hade den minsta tanke på att äta eller åtminstone smaka lite på jiggen.
Klart frustrerande!
Pollack hittade en jättefisk eller om det var en U-båt. - Största ekot jag sett, flämtade han med ögon som var större än hans Onix-skärmar.
Vid två tillfällen besökte han det stora ekot och vid ena tillfället lyckades han parkera över den 5 gånger och presenterade lika många olika jiggar. Men icke.
Men nu vet vi var den bor. Nästa gång så.....
Jag hade lite gäddbeten med mig i båten och i ett desperat försök att locka fisk till hugg hängde jag på en underlig wobbler.
Storm Doom Bell Vib E heter den. Ett bete som har upphängningen i ryggen och därför även kan jiggas med. Men prickskytte var nog inte grundtanken när de tog fram den....
Wobblern har väldigt högljudda rasselkulor och en våldsamt vibrerande gång. Samtidigt sjunker den rakt ner och med sina 45 gram även ganska snabbt.
Pollack halvt som halvt idiotförklarade mig när jag visade upp mitt alster, trots min försäkran om att nu skulle han minsann få se på annat.....
15 minuter senare steg ett glädjetjut över sjön!
En gös hade fattat tycke för den 14 cm långa, skrikiga och högljudda saken.
Tyvärr visade det sig att detta var den enda gösen i sjön som var dum nog att låta sig luras. Eller så gick det rikslarm därnere för nån mer fisk lyckades jag inte få att bita över wobblern.
Men vi kämpade på.
Pollack fick till inställningarna på elektroniken så att han var nöjd. Ekon att fiska på hade vi och timmarna bara flög iväg.
Plötsligt stoppade min motor igen. Den här gången var soppan slut. Jag har "Araben" hängandes på akterspegeln. Alltså den vansinnigt törstiga 30-hästaren som suger i sig mer per timme än vad hela Arvikas A-lag skulle göra med fri tillgång på systembolaget.
Så 12 liter på ca 7 timmar var tydligen inte tillräckligt......
Men jag hade som tur var en extra skvätt med mig så att dagen kunde avslutas om än lite snabbare än planerat.
Lister med LED-lampor inuti båten är snyggt.
Så trots bra väder, sugna fiskare och ett helhjärtat försök blev resultatet ganska dåligt.
Jag fick som exempel fler gäddor än gösar......Men sånt talar vi tyst om.....
Tjipp//Micke
