Ett vansinnigt blött avsked

Lördagens ismetepass var egentligen ren idioti.
Men eftersom allas vår vän Alexander Pollack kommer missa resten av ismetesäsongen p.g.a jobb utomlands, ville vi ge honom en riktigt minnesvärd avslutning.
Minnesvärd som i att han skulle få drilla stor fisk alltså.

Inte minnesvärd som i att vi blev totalt dyngsura och att fisket var i det närmaste katastrof.
Regnet hamrade på oss i stort sett hela dagen. Allt blev blött, inklusive mitt objektiv så bilderna blev....speciella.
Vattnet ovanpå isen var decimeterhögt på sina ställen och våra borrade hål svarvades upp till nästan dubbelt så stora under dagen.
Sen kom blåsten som kronan på verket och såg till att vi verkligen frös ordentligt.  Det gick till och med svallvågor på isen!

Vårt lilla mobboffer Ånkar märkte inte att vi satte en pingla på jackan.
Han ryckte till varje gång det pinglade och hade blykoll på spöna, både sina och våra. Sprang omkring som en ekorre med spasmer på isen och försökte lista ut vart ljudet kom ifrån.
När vi sen avslöjades kopplade han av helt istället. Så pass att han inte ens märkte när det nappade på hans spön.

Vi hade valt en av våra hemmasjöar denna gång. En av våra gössjöar.
Isen var skaplig men det var landlöst så det fick bli en något längre promenad än annars för att komma ut till det giftiga stället. En plats som tidigare år levererat ett antal fina gösar.
Väl där pekade vi ut precis i vilken riktning Pollack skulle borra sina hål. Han skulle minsann få avsluta årets ismete med en praktgös!

Men vad hjälper det att ha sina spön på exakt rätt ställe när brorsan sätter sina i en rad bredvid?
Pollack fick agera "landningsslav" åt Mattias hela dagen. Ja det fick vi väl alla göra.
Brorsan var nämligen i högform och den ena gäddsnipan efter den andra fick hälsa på oss.
Så med ett visst självbelåtet flin kan jag nu bara konstatera att det nedvärderande namnet "Snipkungen" numer tillhör den mer rättmätige ägaren......:-)

"Snipkungen" i sitt esse!
Mattias special-super-duper-one of a kind-ismete-landningsmatta fungerar ypperligt.
Och tack vare hans något överraskande färdigheter med nål och tråd, har numer även jag och Pollack ett varsin ex. Det tackar vi för :-)

Det blev inga gösar denna gång.
Ingen bamsig guldglänsande skönhet som får Pollack att längta hem till den svenska vintern.
Inga tunga, djupt sugande bugningar i de korta spöna. Ingen nervös drillning och inga glädjetjut när de karaktäristiska gällocken dyker upp i hålet. Ingenting.
De få som var framme nöjde sig med att punktera mörtarna innan de drog vidare. Vi hann inte ens känna på dom.

Så med en bild av Ånkar, vår egen Charlie Chaplin, får vi tacka för denna gång.
Kanske också för denna väldigt korta säsong?
Det tog bra på isen under lördagen och med mildväder framför oss är det högst osäkert om vi faktiskt lyckas komma ut något mer i vinter.

Men givetvis ska vi inte ge upp hoppet än!
Tjipp//Micke

Vad gör man när det inte nappar?

Söndag och äntligen dags för ismete igen.
Vår jakt på gångbara isar har gått sådär så vi beslutade oss för att ta en fegis: Fiska på samma vatten som det samtidigt tävlades i pimpelfiske på. Det betyder att isen är kollad i förväg och att farliga områden risats av.
Mycket behändigt!

Järngänget samlat innan avgång.
Ja förutom Ånkar då som tog en sovmorgon och kom ut lite senare....

Ingen av oss hade ismetat här förut men förväntningarna var som vanligt stoora.
Men ni vet hur det är, ibland (eller ganska ofta) blir det inte riktigt som man tänkt sig.
Alla drillade fisk. Men de stora gäddorna, gösarna och abborrarna som vi egentligen var ute efter ville inte vara med.
Och för andra helgen i rad lyckades jag med "bedriften" att lyckas få flest snipor. Suck....
Tror banne mig att de var ännu mindre och ännu argare än förra helgen också....

Så vad gör man då när det är långt mellan nappen.
När de stora firrarna uteblir och förväntningarna landar pladask som en måsskit på isen. När verkligheten kommer ikapp och man hamnar i ett koma-liknande tillstånd.
Jo här nedan följer några ovärderliga tips. Följer ni dessa råd kan jag garantera att ni får det mycket roligare på era (sämre) fisketurer.

Man kan pimpla abborre under tiden!
Ånkar hade turligt nog med sig lite pimpelgrejor och lyckades bryta upp ett par fina borrar med hjälp av balansare.

Man kan ju sova!
Har man släpat mycket utrustning ett par kilometrar är det naturligt att man blir lite trött. Och en fångstmatta funkar ypperligt som säng för en hard core-fiskare.

Man kan ju alltid ta lite bilder!
Och har man lite dålig fantasi kan man fota det andra fotar. Funkar alltid.....
Dagen till ära fick mitt nya vidvinkelobjektiv invigas. Förstår inte varför jag inte köpt ett sånt tidigare. Det är ruskigt roligt med vidvinkel!

Man kan leka "Arga leken"!
Brorsan är ruggigt bra på det. Förlorar aldrig......

Man kan leta busar i polarens näsa!
Här är det en klar fördel om man är nära vänner. En sådan situation kan annars lätt missförstås.

Sista tipset: Man kan ju alltid äta!
Kalla det tröstätande eller vad ni vill men mat är viktigt. Och trevligt. Och gott.
Det är ingen risk att någon utav oss blir drabbade av anorexia i alla fall.

Ånkar beklagade sig över att det alltid är han som får stå modell på alla ätbilder. Speciellt den från förra helgen där han råkade missa munnen litegrann.
-Jag sölar aldrig sådär normalt sett! förkunnade han så det ekade över hela sjön.

Nehej......

Tjipp//Micke

Tänk stoort....

Det gjorde vi under söndagens ismete.....
Bakgrunden är den att vi hade gott om stora mörtar. En del av dem var i en sådan megamonstruös supersize att vi inte var helt säkra på om det var mörtar eller små karpar som simmade omkring i beteshinken.
Och eftersom stora beten är bäst till stora gäddor fick det bli en helsatsning efter dessa.

Stora gäddor trivs i stora sjöar.
Vänern är ju en skapligt stor sjö så där fick det bli.

Den ena monstermörten efter den andra sänktes ned i det kalla vattnet men här fegade jag ur lite.
I min beteshink simmade även några mörtar av betydligt mer moderat storlek. I perfekt gös-storlek egentligen. Så jag satte ut tre stora och tre mindre.
Det drog igång direkt.
Redan innan jag fått ut mina sex spön hade jag drillat och återutsatt två gäddor.
Två snipor som båda föredrog de mindre mörtarna.

Även aptiten brukar vara stoor när vi är ute.
Och en del går in för det här med ätandet något mer än andra....

Allt eftersom händelselösa timmar gick, sjönk aktiviteten i "campen".

Jag lyckades med bedriften att få ännu en snipa. Även den här tog en mindre mört.
Men vad jag inte förstår är hur just jag lyckas borra rakt över huvudet på alla snipor?

Våra stora beten förblev orörda.
Antingen var inte de stora gäddorna hemma eller så matvägrade de totalt. Gissar på det första.
Så vad kan vi lära oss av det här då?
Jo....Stora mörtar lockar stora gäddor till hugg.....
Mindre mörtar ger däremot alltid hugg.....

Tjipp//Micke

Äntligen!!!!

Väntan är över!
I morgon blir det ismete :-)
Det är smått otroliga 69 dagar sen förra fiskepasset......
69 tungt kvalfyllda dagar.
69 dagar där man knappt vågat titta på andra bloggar, forum eller hemsidor av rädsla för att se att NÅGON ANNAN faktiskt kom ut på fiske.
69 förtvivlade dagar där man bara gjort det mest nödvändiga som jobbat, sovit och ätit. Resten av tiden har man legat i fosterställning under en filt, på gränsen mellan depression och galenskap. Skakande av fiskeabstinens och brottande med mörka, ej helt nyttiga eller normala tankar.
69 dagar där livets gnista långsamt höll på att dö ut.

Visst har man fiskat lite mört under den här tiden.
Men mörtpimpel är inte fiske, inte på riktigt. Det är anskaffande av förnödenheter, ungefär som att gå till affären och handla.

Men nu är det dags att kasta bort filten och stega ut i den stora vita vintervärlden.
Dags att beväpna ismete-pulkan och befria den från degraderingen som ved-pulka.
Dags att åter inta rollen som en totalt förstörd fiskeidiot.

I morgon ska vi bända tungt!

Tjipp//Micke

Nej....Inte igen!

Jo, tyvärr är det så.
Ännu en helg utan fiske. Det börjar bli en oroväckande lång fisketorka nu....

Men kylan sätter stopp.
Mina fingrar klarar helt enkelt inte kylan tillräckligt bra. Det är en orsak.
En annan orsak är fiskens väl och ve.
Eftersom vi helst släpper tillbaka fångsten vill vi helt enkelt inte utsätta den för -15 grader. Risken för att fisk ska skadas med bl.a. frysskador på ögonen är alldeles för hög.
Men tålamod.....Snart är vi ute på isen och bryter!

På tal om kyla....
Det är lustigt hur det kan vara egentligen. På bilden ser ni den lilla forsen bakom mitt hus. Totalt hopfruset.
Och då är det ändå ganska strömt här, det är ju trots allt ett litet vattenfall och under isen hör man hur vattnet porlar.

Men ändå är Glafsfjorden till stora delar helt öppen!
Jag fattar det inte.....
Samma sak med snön som kom för några veckor sen. Det ligger fortfarande ett ganska bra lager med pudersnö på de sjöar som hann frysa till innan. Och trots 15-22 minusgrader på nätterna, växer inte isen ett smack. Pudret måste vara en grym isolering.

Vi får hoppas att vädergudarna ger oss några dagar med mildare väder så att fisketorkan kan brytas.
Det är ju i alla fall lättborrat nu!

Tjipp//Micke

Oturen grinar en i ansiktet

Det här var väl onödigt?
Jag skulle ut och kolla upp isar idag inför kommande stordåd och ismeteäventyr.
Men när jag vaknade i morse möttes jag av ett tjockt lager lappmögel som bara vräkt ner i natt.

Efter att ha grävt fram bilen, skottat infarten + gångarna till uthusen och rest upp ett rasat provisoriskt tak till grisarna, var energin klart påfrestad samtidigt som klockan blivit eftermiddag.

Hmm....det kan vara läge att ta in grillen nu.

Så det blev ingen iskoll idag.
Enligt rapporter jag fått är isarna i vår närhet bara mellan 5 till 10 centimeter tjocka och det är lite för dåligt. Och inte blev det bättre när all denna snö kom i natt.
Klart onödigt.....

Så man får tröstläsa den nya numret av Mitt Fiske istället.
Omslaget pryds av en välbekant, halvgalen värmlänning, som stolt visar sin manliga bringa.
Läs gärna också hans tips om ismetevippor.
Numret hittar ni här

Tjipp//Micke

Årets första fiske blev......Mörtpimpling!

Äntligen är man igång med fisket igen!

Båten packades in redan i början av december.
Kanske lite tidigt med facit i hand så här efteråt. Nån mer tur kunde man nog ha klämt in innan vintern kom på allvar.
Så det blev en lång "fiskesemester" i år.......Betydligt längre än vad det brukar bli i brytet mellan höst och vinter.

Med sådana här dagstemperaturer byggs isarna på fort och ett hopp om gångbara isar inom en snar framtid gjorde att en del av dagen ägnades åt mörtpimpling.
Ska man ha ett lyckat ismete behövs betesfisk!
Efter 3 timmar i en riktigt sur snålblåst fick jag nöja mig med de trettiotalet mörtar jag lyckades lura upp. Mina fingrar pallade helt enkelt inte kylan längre. Men nu är åtminstone mörtfarmen igång här hemma:-)

Ismete-utrustningen har nu gåtts i genom helt och en del nytt har införskaffats.
Men satan vad man lyckas slarva bort grejer alltså.....
Kan inte fatta hur alla prylar för vinterfisket lyckas hamna på så många olika ställen.....Dessutom de konstigaste ställena man kan tänka sig också!
Men efter några halvt som halvt förtvivlade dagar har jag fått ihop allt från kläder, vippor och pimpelstickor. Lådan med pirkar var totalt borta......Ända tills jag råkade titta i en ryggsäck som "aldrig" används.....Suck.
Men nu är det klart!

Nu återstår bara att kolla upp isarna på "våra" gössjöar. De större sjöarna har inte frusit ihop än så vi får nog inrikta oss på de mindre vattnen i början.
Men det känns bra att äntligen vara igång!

Tjipp//Micke