söndag 26 februari 2017

Back to the roots

I går var jag och pimplade mört.
Förrådet behövde fyllas på och återigen hade jag ruskigt bra mörtfiske. 50 st på en timme, sen gav jag mig. Och återigen samtliga i ett enda hål.
Ibland är det enkelt....
Några av mörtarna var ordentligt stora, normalt sett släpper jag tillbaka dessa men nu bestämde jag mig hastigt och lustigt för att lägga ett pass riktat mot gädda på söndagen.

När klockan ringde i morse var jag faktiskt väldigt nära att bara stänga av den och sova vidare.
Sliten efter en rörig vecka på jobbet och sliten av en segdragen förkylning som vägrar släppa taget. Men jag tvingade mig upp och efter ett par koppar kaffe började det kännas bättre.
Vart jag skulle fiska var något oklart och jag kände inte för att hitta på några större äventyr utan det fick bli något enkelt....
Det blev min gamla barndomssjö....

Badplatsen....Ett ställe med många minnen.
Mycket lek och mycket skoj. I en tid då sommarlovet var en evighet långt. Men ärligt talat ser den plötsligt mycket mindre ut.
Här fiskade vi också kräftor förr.
Då var det fest. Människor samlades både för att fiska, umgås och smyga ner nån sup i den mörka kvällen. Minns spänningen när man lyste med ficklampan på pinnarna vi kört ner i botten med döda mörtar på. Minns hur vi smög i vattnet med håven redo.
Gubbarna lade ut mjärdar och när dessa vittjades hälldes kräftorna ut på båtdurken.
Minns hur vi barn i skräckblandad förtjusning satt på tofterna och tävlade om vem som vågade sticka ner ett finger eller en tå i det svarta myllret av flodkräftor.
Men det här var länge sedan.....Långt före kräftpestens tid.

Badberget.....Det perfekta stället att dyka i från. Det är vråldjupt strax utanför.
Här brukade vi även se abborrstimmen strax nedanför berget i det klara vattnet. Med toppknutna spön i bambu och med röd/vita bullflöten försökte vi fånga dom. Ibland lyckades vi lura nån att bita över masken men oftast nådde vi dem inte, de gick för långt ut.
Men det är lustigt. Badberget är inget berg längre, snarare en stor sten.
Hur kan ett berg krympa?

Jag satte ut mina ismetespön utanför badplatsen.
Lite på måfå egentligen för jag minns inte hur det ser ut. Det var många år sedan jag var här med båt.
Hade även med mig ett mindre borr och pimplade lite abborre.
Men det var trögt.
Det massiva lågtrycket och snön som föll under kvällen/natten ställde nog till det. Men det gjorde inget. Vissa dagar vill man bara komma ut och bara....vara.
Mer rekreation än prestationsfyllt fiske.

Men plötsligt när man sitter där och slörycker i pimpelspöt suger det till i stickan och en bättre fisk hälsar på. Man blir både överraskad och glad.
Som tack fick den simma tillbaka.

Då dyker en sann vardagshjälte upp.
En av alla dessa människor som gör sig omaket att ploga upp gång/skridskobanor på våra isar.

Ni är guld värda!
Mina slitna ben tackar er innerligt för att jag slapp pulsa i snön när jag gick tillbaka mot bilen.

Men hur gick ismetet då?
Nja...En stulen mört, en spottad mört och en gädda på ca 3 kilo. Det var allt.
Men idag spelade det ingen roll.

Tjipp//Micke

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar