Gäddsnipornas rike

Ännu en dag har spenderats på isen.
Ännu en dag i jakten på den där stora, den där som skapar historier, som både skrämmer och förundrar. Den där som lämnar märken för livet.
Den som verkligen är värd alla de timmar vi faktiskt lägger ner på ismetet under en säsong.

Den pirrande känslan när mothugget sätts in.
När man känner tyngden och raseriet i den andra änden på linan. När man känner....
Nej nu får det vara nog med poetiska försök att beskriva en egentligen ganska kass dag på isen.

Vi fick snipor. Bara snipor.
Alltså gäddor under en meter.
Satsade på ett område mitt i sjön. Mitt ute på det djupaste vattnet den här sjön kan bjuda på. Vi har alltid funderat på att lägga ett pass så här men det har aldrig blivit av. Men igår skulle vi vara så  många (6 pers) som fiskade tillsammans och då kändes det rätt att testa det helt och hållet pelagiska ismetet.

Morgonen var kall, riktigt jäkla kall men dagen bjöd på ett strålande väder med en skön sol.
Tyvärr besvärades vi av en bister nordanvind som effektivt letade sig in under kläderna. Ja det var så kallt att till och med en isbjörn kom ut på sjön :-)

Fisket var ganska trögt.
Korta huggperioder där vi lyckades landa nån och tappa nån. Huggen var ytterst försiktiga.
De vi ändå lyckades nita var alla gäddor av den mindre varianten, alltså under en meter.

Klart bäst lyckades Pollack.
Ja han var faktiskt helt outstanding, totalt överlägsen oss andra!
En mycket rättvis vinnare av titeln: Snipkungen.

Men även av sämre pass kan man alltid lära sig något. Den här gången var det täckta hål. Något vi använt under några år nu och som fungerat bra, inte bara för att förhindra frysning utan också för att inte skrämma fisken. Urklippta bitar av liggunderlag eller ännu bättre, Biltemas yogamatta, läggs helt enkelt över hålet. Mitt i mattan görs ett hål för linan och en skåra för att kunna ta bort biten vid drillning.
Den här dagen var resultatet tydligt: Av 11 landade gäddor togs 9 i täckta hål.

Tack o hej för den här gången!

Tjipp//Micke

OS på isen

Ja inte OS som i Olympiska Spelen precis.
Utan mer ett OS som "Obefintliga Superröjarhugg".
Vi har alltså haft en riktigt trög dag på isen.

Det var fortfarande mörkt och rejält dimmigt när vi gick ut på isen.
Faktiskt så dimmigt att vi hade lite problem med att hitta rätt.
Blev en del provborrande och lodande innan vi hittade branten och kunde börja borra våra hål.
När dimman sen släppte kunde vi ändå konstatera att vi hittat någorlunda rätt, åtminstone så det fick duga.

Grillen tändes och förväntningarna byggdes upp.
Platsen var densamma som förra helgen och givetvis var vi nyfikna på om det fisket skulle upprepa sig.

Men huggen var väldigt få och väldigt försiktiga.
De flesta resulterade i stulna eller spottade mörtar. Vet inte hur många bomnapp vi hade under dagen men det var ett antal.
Det enda som lyckades fastna var några ynkliga gäddsnipor.

Inte ens pimpelfisket gick bra....

Så det blev som det ofta blir....Koma.
När fisket inte går som man tänkt sig är det lätt att falla in i nåt slags depressionsliknande tillstånd.
Men även dessa stunder utan aktivitet bland spöna har sina fördelar. Ismetet är ju en ganska social fiskemetod och många av de kommande fiskepassen planeras under just den här tiden.
Jag gillar det.

Bilden får sammanfatta fisket.
Frustration, besvikelse, missnöje.....
Men....Nästa helg kör vi ju igen!

Tjipp//Micke

Nu rök oskulden!

Det var fortfarande mörkt när vi äntrade isen igår och känslan var bra.
Ni vet en sån där förväntansfull känsla, när stegen är lättare och man bara vill få ut spöna så fort som möjligt.
Utom för Pollack.....Han gnällde.
Morgonen hade bestått av krångel. Först glömde han ta med ett extra spö som Jocke skulle få låna. Bara vända hem och hämta. Sen kom han på att ekolodet också låg kvar hemma. Bara vända hem och hämta. Ni vet, gör om och gör rätt liksom.
Men till slut kom vi ut på isen och satte kurs mot ett friliggande grund som skulle bli dagens utgångsplats. Tack vare Pollacks fina Humminbird Helix och hans inspelande av sjökort fann vi grundet direkt. En liten platå som håller 7 meter på toppen. Här slog vi läger och borrade hål i en solfjäderform ut över branten och mot djupare vatten. Det här är ett väldigt intressant grund som vid spinnfisket på sommaren varit fångstgivande men ismete har vi aldrig testat här.
Då upptäckte Pollack att bjällrorna låg kvar i bilen. Det gjorde även matsäcken. Mera gnäll, tunga suckar och en ordentlig tur tillbaka till bilen.

Alla fick ut sina spön utan nåt napp under tiden.
Klockan gick, inga napp, inga bomfäll, inga nervösa mörtar som indikerade på fisk i området. Ingenting....Å Pollack gnällde.
När en dag börjar så här brukar det tyda på något av två saker: Antingen finns det ingen fisk i området, åtminstone ingen huggvillig eller så är det stoor fisk i närheten.
Dagar när inga små gäddsnipor är och rycker i betena, som verkar vara väldigt tröga är dagar man kan få färre men större fiskar. Det verkar som att de större individerna helt enkelt tränger undan de mindre gäddorna.

De första nappen kom i Ånkars rad av spön.
Försiktiga napp som bommades när betet spottades eller i mothugget.

Men till slut satt den!
Å ett jubel hördes över isen när vi såg ett stort göshuvud i hålet. En superfin gös på 5240 gram hälsade på ett ögonblick innan den fick simma tillbaka. Det här är Ånkars hittills största gös i den här sjön. Otroligt kul!

Vi landade några gäddor och ytterligare en mindre gös på cirka 3,5 kg. Men i Pollacks rad var det helt dött. Inte tillstymmelse till intresse för hans mörtar.
Han gnällde och suckade. Flyttade ett par spön men utan resultat. Timmarna gick och det började bli eftermiddag, något som tidigare varit lika med ännu trögare fiske för oss den här vintern.

Men så fällde en av Pollacks vippor.
Vi såg inte nappet eftersom vi hjälptes åt med en gädda på ett av Jockes spön. Såg bara vippan som plötsligt stod rakt upp och vajade i vinden.
-Garanterat mörtfäll. muttrade Pollack och gick till spöt.

Döm om hans förvåning när en kanongös på 5280 gram kommer upp!
Nu var det slut på surandet. Ja det var faktiskt så att han nästan började kvittra lite.

Men hur var det här med oskulden då?
Jo Joakim Hed har varit med ett par gånger nu och gjort premiärpassen med ismete men har inte fått något tidigare.
Men igår var han het!

Nästan lika het som Pollack som tog sin andra gös för dagen med en praktfisk på hela 5780 gram.
En gös över 5 kg är en fin fisk i våra vatten där gösar på 6-7 kg finns men är väldigt få till antalet.
Och att då lyckas få tre gösar över 5 kg på samma tur är riktigt bra.
Pollack var nöjd, nej mer än nöjd. Han var på gränsen till alldeles salig!

Som avslutning på den otroliga dagen lyckades även Jocke nypa en fin gös förutom de tre gäddorna han fick tidigare.
Oskulden som ismetare är som sagt borta. Nu kommer han bara att rada upp fångsterna framöver!

Den här gösen är fet, riktigt fet.
Hålet är gjort med ett 250 mm borr!

Tack å hej för den här gången!

Tjipp//Micke

Nya tag på isen

Återigen ett helhjärtat försök att lura nån av sjöns större firrar.
Samma sjö som förra gången men nu en ny plats och nya yttre förutsättningar. Förra helgens tunga blötsnö och stöp hade bytts ut mot solsken och en helt bar is.
Betydligt trevligare.

Redan när solen gick upp var spöna satta, redo för tuffa bataljer.

Att vi valde samma sjö beror på att vi hemskt gärna vill knäcka koden för ismetet här.
Sommarfisket har varit helt ok men på vintern har vi haft det desto svårare, både med gösarna och de större gäddorna.
Men skam den som ger sig!

Det visade sig bli samma resultat som tidigare.
Endast snipor behagade tugga på mörtarna även om två av dem var något bättre på 92 respektive 93 cm.
Som ni ser på bilden är vi själva faktiskt de som tuggar mest under våra ismetepass.
Men det är gott med pannkakor :-)

Däremot gick pimpelfisket bättre!
Putte med en fin abborre.

Och Ånkar med en ännu bättre.

Medan Pollack fortsatte att dra sina.....Braxar.
Han är grym på det.

Tjipp//Micke

Hög tid att rulla igång det nya fiskeåret!

Det är tur man har vänner som ser till att man får komma ut på fiske :-)
Pollack ringde på lördagen: -Vi har mört, plocka ihop ismetegrejerna och möt oss vid sjön i morgon.
Självklart river man ihop grejerna blixtsnabbt. Kollar igenom tacklen och hoppas på att man fått med sig allt eller åtminstone det mesta.
Lite ringrost och glömda saker får man räkna med men i år gick faktiskt det mesta ganska bra.

Det tog inte lång stund efter att spöna var satta innan det började dofta pannkakor över hela sjön.
Det här gänget vet hur man fiskar med stil!

Ånkar gör mothugg så man tror att hela käkgarnityret på fisken ska lossna.
Han drillade stenhårt och tog faktiskt i så mycket han kunde....Typ.

Ändå var inte gäddorna stort större än att de nästan kunde vända i hålen.
Det var sniprace.
Eller race är fel ord. Vi fick inte många. De tog försiktigt och flera fäll bommades.
En riktigt trög dag helt enkelt.

Det blev till och med lite pimplande mellan huggen och allt ätande.
Pollacks nya isekolod var riktigt trevligt och väldigt smidigt i sin väska. Att använda ekolod från isen bidrar med lite extra krydda i jakt på storabborren.

Men det blev inga storabborrar heller.
Däremot en imponerande mängd med arter som i alla fall jag aldrig varit med om tidigare.
Mört
Abborre
Gärs
Slom (nors)
Björkna
Brax!!
Gädda
Gös
Jo ni läste rätt. Hela åtta arter lyckades vi lura upp på ismete och pimpel.
Pollack är en lysande brax-pimplare. Mycket bättre än vad han kunde tro själv.
Dessutom lyckades han peta upp dagens enda gös. Jojo, han kan han.

För en annan sida om den här dagen rekommenderar jag varmt: Pollacks blogg

Tack å hej för den här gången!

Tjipp//Micke

Ett Gott Nytt År till er alla!

Oj...Över en månad sedan sista inlägget.
Det var inte bra....
Men sanningen är den att vi inte har fiskat. Vi har pysslat med gården efter farsan. Firat jul med släkt och vänner. Njutit av lite extra ledighet och bara...varit.
Man behöver sånt ibland.

Jag hoppas att alla har haft en trevlig jul och fått presenterna ni önskat.

Om ni känner att ni vill ha mer, vill ha något extra att koppla av med eller väcka fiskesuget med, tycker jag ni ska köpa nya numret av FiskeFeber som finns ute i butikerna nu.

I det här numret gör nämligen kompisen Alexander Pollack debut som fiskejournalist.
Visst har han skrivit förut men inte för FiskeFeber.

Pollack har skrivit en superintressant artikel om utrustningen i sin nya båt.
Hur han utrustat den, med vad och varför han gjort det.
Ett kanonbra jobb som väldigt många kan söka inspiration från.

Avslutningsvis vill jag önska er alla ett riktigt gott nytt år!

Vi ses snart ute på sjön igen.
//Micke

Sista turen?

I lördags blev det ett något oplanerat spinnfiskepass.
Var egentligen inte sådär jätteladdad. I ärlighetens namn har inte fiskesuget varit riktigt det rätta de senaste veckorna. Det har varit så mycket annat att stå i så fisket har tyvärr fått ta ett steg bakåt.
Men när solen bäddade in det frostbitna landskapet i en härlig värme och sjön glittrade alldeles blank, orkade jag inte hålla mig.

Satsade på ett område där botten långsamt grundar upp från 14 meter tills en långsträckt vasskant tar över och på mitten rinner ett utlopp från en mindre älv. Ett perfekt ställe som brukar hålla mycket småfisk.
Första driften lades nära vassen och medan elmotorn förflyttade mig framåt i ca 0,3 knop, piskades de yttersta vasstråna med kast efter kast. Vattentempen visade på 4,6 grader och jag valde beten med en lugn, vaggande gång. Bland jiggar gillar jag Eastfield Curlytail vars långa stjärt rör sig förföriskt lugnt vid långsam hemtagning samtidigt som kroppen vaggar oemotståndligt. Dexter Shad från Illex är en annan favorit i kallt vatten. Bland hårdbeten använder jag gärna en Westins Swim eller ett Tail-bete.

Första driften gav inget annat än en gammal kräftmjärde och till och med den var tom....
Andra driften lades en bit ut för att fiska av 3-5 meters kurvan men den dåliga koncentrationen började sätta sina spår. Jag vet inte hur eller varför. Men är du inte koncentrerad eller fiskar med dålig självkänsla, är det precis som om fiskarna känner av det. Som om du sänder ut några underliga signaler som fortplantar sig från ditt spö ner i vattnet. Är man inte taggad får man ingen fisk helt enkelt!

Men så plötsligt suger det till.
Ett slackhugg, mitt i ett långt vevstopp där Westins Swimmen långsamt dalat ner mot botten. Överraskningen är total efter tre timmars dängande utan så mycket som ett tjuvnyp.
Mothugget sitter inte som det ska. Fisken känns tung men kämpar inte emot i det kalla vattnet. Pumpar in den några meter men så....Ett ryck med huvudet, ett kast med kroppen och fisken går fri. Kvar är bara betets vikt i änden på linan och en tung uppgivenhet som befinner sig i båten.

Det här var kanske säsongens sista fisketur från båt.
Jag säger kanske. Just nu verkar kylan vara här för att stanna och det är minusgrader även på dagarna. Men till helgen ska det ju bli varmare så kanske.....

Tjipp//Micke